Ibland brister det..

Jag vet inte riktigt vad som hände idag. Efter ett bra pass på gymmet så kom jag hem, duschade och satte mig i soffan. Ur ingenstans och helt oförberedd på det så började jag gråta. Inte några enstaka tårar utan det var hejdlöst och tungt. Så jag grät okontrollerat ett bra tag. Sen tvättade jag ansiktet och lagade matlådor. Jag har ingen kontroll över mig själv och mina känslor längre. Det minsta lilla som går fel tynger ner min kropp fysiskt. Jag blir bokstavligt talat tung i kroppen. Jag trodde aldrig att uppbrottet från Boobsie skulle slå mig så hårt. Så länge. Nu är det snart fyra månader sen han höll om mig senast. Och jag spenderade alltför lång tid med att inte bry mig. Nu tvingar hjärtat mig att göra det. Och jag pallar inte trycket av den här smärtan och saknaden. Jag har hört av mig endast en gång. Skrev att jag saknade honom. Han svarade direkt att han saknade mig med. Och det är all kontakt vi har haft på nästan fyra månader. Han har inte ringt och inte messat. Någonstans så tycker väl han också att det här är bäst så. Trodde bara inte att han skulle ta det så lätt. Släppa så lätt. Jag är så ledsen. Och ensam. Thats it.