Hej hjärtesorg...det var inte länge sen!

Ja...lika bra att bara säga det. Igår kom Boobsie över kl.19.00 exakt. Han satte sig i soffan, gjorde slut med mig, satt tyst i ca fyra minuter, jag gick in i sovrummet och la mig på sängen och grät, han satt kvar i ca 10 sekunder och sen gick han. Bara så där. Det var det. Lycka i fyra månader. Rätt åt mig som trodde att det skulle vara längre. Han sa att han inte kände det han borde känna. Att det saknades något. Att han inte älskade mig. Att han vill sluta ses. Jag är på jobbet idag med golfbollar till ögon. Det har redan kommenterats. Hela förra veckan så sov jag inte en hel natt sammanlagt. Kände på mig att något var fel. Inte sovit många timmar inatt heller. Förra veckan skyllde jag det på huvudvärk, gör detsamma idag. Satt vid fem imorse och tittade ut och funderade på om jag skulle stanna hemma men det gör ingen skillnad. Här går tiden lite snabbare iallafall. Men smärtan inombords är densamma. Känslan av att man dör en smula vid varje andetag. Det är bara att härda. Gå till jobbet. Gå till gymmet. Gråta om kvällen och torka tårarna om morgonen. Till slut går även det här över.