Hatar jag mig själv?

Livet har sina upp och ner. Den senaste veckan har jag försökt hålla mig uppe med att tänka positivt och bygga en strategi. Inatt var dessvärre en sämre natt. Jag har drömt om honom hela natten. I första drömmen så träffade vi på varann. Han hade gjort slut. Jag var och ledsen. Vi bråkade. Jag grät. Han brydde sig inte. Det var hemskt. Jag vaknade med en sådan hjärtesorg och ångest. Jag somnade om till slut och drömmer om honom igen. Vi är tillsammans. Jag fyller år och har fest. Alla mina vänner är där. Vi håller hand. Han håller om mig och kysser mig. Det är ingen tvekan om att det är VI. Jag är så lycklig. Sen vaknar jag och inser att verkligheten är något annat. Fy fan. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva hur dåligt jag mådde imorse.  Varför gör hjärnan så mot en? Drömmer sånt som är så hjärtskärande jobbigt. Varför? Jag vet vad jag mår dåligt av och det är precis det jag tvingar mig själv att se. Varför??! Hatar jag mig själv?? Jag har ont i huvudet nu. Natten har varit så jobbig så jag har spänt mig som fan. Jag får försöka vända på den här dagen och inte vara ledsen hela dagen. Men jag vet inte om jag orkar. Jag är så skör just nu så minsta lilla får mig att totalt tappa det.