Crohns

Jag har börjat att hata det ordet. Crohns. Vad fan är det för patetisk jävla sjukdom? Bajsa blod liksom?! Så jävla svår sjukdom att se. Så jävla mycket ont. Jag hatade det inte förut. Det var en del av mig och jag kunde hantera det. Jag accepterade det. Men nu börjar jag bli bitter på den. Idag har jag knappt suttit stilla för att jag haft så ont. Så himla ont. Jag har försökt tänka bort det. Ni vet "I'm master over my mind" skit. Jag gick ut på lunchen och tog en promenad. Jag försökte dränka mig i jobb. Jag till och med gick till gymmet. Tränade, försökte leva som vanligt. Värre. Väl hemma så lagade jag mat och sjöng högt för att överösta min smärta. Ja...jag sjöng på Beyonces låt Flawless, grannarna lär hänga upp en lapp imon. Det slutade med att jag hade så ont så jag inte kunde eller ville äta middag ens. Till slut var jag tvungen att ta smärtstillande. Så nu ligger jag här i soffan. Har fortfarande väldigt ont, men mindre. Jag behöver inte sjunga för att överösta smärtan iallafall.  Jag gjorde en magnetröntgen i onsdags. Dom vill försöka se hur det ser ut i tunntarmen på mig. Eftersom inga behandlingar eller medicin hjälper. Läkarn min tror att infektionen gått över till något hon kallar för "förträngning". Om jag fattat det rätt så har delar eller en del av tarmen stelnat till så mat inte kan passera och då gör det FÖRBANNAT JÄVLA ONT! Mild sagt. Då hjälper inte någon medicinering alls. Man behöver då operera bort dom delarna. Kirurgi...bara det ordet får mig och rysa. Jag väntar svar just nu. Under tiden så ligger jag här och svettas av smärta. Det positiva...enda positiva med operation är att jag lär gå ner en massa i vikt. Och det är alltid trevligt! Så...ja...