Åhhh men sluta vara så töntig!!!

Jag har varit sjukskriven på heltid sen mitten av dec pga mitt skov. Så jag har i princip bara varit hemma eller på sjukhuset i så många veckor. I onsdags så började jag att prova jobba igen, på 50%. Men jag har varit borta så länge så det är mycket nytt folk och jag har typ glömt bort mycket. Usch va jag kände mig osäker och vilsen. I fredags så hade vi ett tidigt morgon möte och jag satt i mina egna tankar om operation och allt (berättar mer i ett annat inlägg) så jag hade inte fattat att vi skulle ha en person från en annan avdelning som skulle komma in och ha mötet med oss. Minns inte ens vad mötet var om för snubben som kom in var så jäkla snygg! Jag blev såååå nervös och han höll en så stadig ögonkontakt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Efter en stund så säger han att det vore kul och veta vilka vi var och att vi gärna fick gå laget runt och säga våra namn och en sak vi gillar. Jag jobbar ju nästan uteslutande med äldre herrar och några äldre damer. Gubbe 1: Ja...jag heter Gubbe1 och jag gillar Bajen. Alla småskrattar och några nickar instämmande. Gubbe 2: Jag heter Gubbe2 och jag gillar Djurgården!Gubbe 3: Jag heter Gubbe3 och jag gillar också Djurgården!Tant 1: Ja...jag heter Tant1 och jag kan inte så mycket om fotboll men jag gillar pingis! Alla ler och nickar med.Tant 2: Jag heter Tant2 och jag gillar golf. Alla på mitt jobb golfar så alla nickar med och ler. Jag kan inget om golf. Och vid det här laget så har jag hunnit få panik. Va fan ska jag säga? Jag har inga sportsliga intressen och jag gillar dåliga Sci-Fi filmer. Så jag hör mig själv säga:"Öhm...jag heter tallica och jag...öhm jag gillar Candy Crush."Faaaaaaan! Av alla saker i världen? Det??! Ja jag kan ju medela att INGEN log eller nickade instämmande. Det vart bara en pinsam tystnad. Som resten av mitt liv :/