SLUT

När jag skriver detta är mina ögon fyllda med tårar så det är svårt att se vart tangenterna sitter. Det känns som hjärtat är i tusen bitar och klumpen i magen bara växer. Jag som äntligen skulle få bli lycklig och älskad. Något jag nästan liksom hade längtat efter. Men det funkade inte och jag och Lucas är inte ett par längre.  Det kom inte som en chock och vi båda kände att det var dags att gå skilda vägar. Ändå gör det så fruktansvärt ont. Att någon som har varit en sån stor del av mitt liv kommer försvinna ur mitt liv. Så många timmar, skratt och minnen vi har delat under denna tid är något jag aldrig kommer glömma och något som jag är evigt tacksam för.    Det är svårt att sätta ord på alla känslor, men just nu för tillfället känner jag mig tom. Så fort jag pratar eller tänker på det så börjar jag gråta. Jag vet inte riktigt varför jag gråter egentligen, men har sådan stor separationsångest så det inte finns duga. Att jag inte längre kommer få se hans fina leende varje dag, och att allt vi har gjort tillsammans, alla minnen och upplevelser, aldrig mer kommer tillbaka. Men det finns tyvärr ett slut för allt, och för oss funkade det inte längre än såhär.    Nu sitter jag i skolan och försöker kämpa mig igenom dagen. Det är hårt och fokus på skolarbetet är inget som är relevant. Har test snart och har inte ens börjat plugga. Satt och grät hela eftermiddagen, kvällen och in på natten igår. Va sömnlös och lyckades inte vinna över mina tankar och somna för ens klockan var alldeles för mycket. Känner att jag behöver mina vänner mer än någonsin just nu, sitta och ha tjejsnack i timmar och bli lite salongsberusad på några glas vin är något som är mer än lockande. Vill glömma detta för ett litet tag, vill inte gråta mer. Vill att hjärtat ska läka och klumpen i magen ska försvinna. Men det kommer kännas såhär nu, och det är mänskligt. Och även fast allt känns långt ifrån okej just nu, så är det okej att inte vara okej. Iallafall för ett litet tag. / Stina