Sverige VS Norge

Det går nog inte en dag utan att jag tänker på vart jag vill jobba/bo efter skolan. Nu är det bara Mars, April och Maj kvar och i Juni tar jag studenten. Jag är både glad och inte glad över att skolan är över. Glad över att jag aldrig i mitt liv ska ha något tråkigt ämne och sitta vid skolbänken. Men nu står jag också med det svåraste valet jag någon sin kommer ta. Det är ju bara 1,5 till 2 år som jag är lärling, men det känns som jag kommer ta et val för resten av mitt liv. Ska man flytta tillbaka till Norge eller ska man stanna. Just nu hade jag önskat att jag aldrig hade kommit in på skolan i Sverige. At jag hade varit tvungen att bo i Norge. Då hade det här varit hur lett som helst, men nu är inte situationen så. Nu sitter jag i Sverige med värdens största beslutsångest (och jag som aldrig brukar ha svårt att bestämma mig). Det ända jag vet att oavsett vad jag väljer så kommer det kännas fel. Det spelar nog ingen roll vem jag pratar med så vet den personen vad jag borde välja, inte vad som är bäst för mig. Kanske inte lätt för andra att veta vad som är bäst för mig när jag själv inte vet det. Det känns som tiden bara kommer att gå och till slut får jag ta ett val jag inte är nöjd över. Att flytta tillbaka till den platsen man har vuxit upp på och se dom man har gått i samma klass som i 10 år är inget som frestar. Missförstå mig inte, dom vänner jag har där är jag glad över att ha, men att se samma ansikten hela tiden och aldrig träffa nytt är inget som frestar. Att bo på en plats där alla känner alla. En plats med inavel och gravid med en du har känt hela skoltiden är inget för mig. Att gå och trampa ihop med bara folk man känner och aldrig se ett nytt ansikte, usch, nej små städer är inget för mig.    Se nya grejer, lära nya saker, träffa nya människor. Utvecklas och skapa nya grejer. Ja, det låter mer som mig. Det här är ett val jag vet att jag kommer använda lång tid på. Et val som inte kommer att bli tagen i morgon. Ett val där jag måste undersöka flera grejer. Tänka på min ekonomi, mm. Ett val bara jag kan ta och inte låta någon annan övertala mig till något.  Kram Johanna