Mini Me

Synd man inte kommer ihåg någon ting från den tiden då bilderna bara har ett stort leende på sig. En tid då man bara njöt av varje dag. Då dom ända problemen man hade va om man ramlade eller va hungrig. Får man spola tillbaka tiden och uppleva det igen? Känna på den lyckan en gång till. Fatta att vara liten och inte ha något att tänka på eller oroa sig för.  Dom flesta bilderna över är från Sverige. Och jag sitter fortfarande med tanken om hur livet hade varit om vi aldrig hade flyttat. Undrar vem jag hade varit då? Jag hade inte träffat dom människorna jag har i mitt liv nu, aldrig vuxit upp med de vänner jag har i dag. Jag hade nog häller inte vuxit upp i en liten plats, med ingen ting att göra. Då gissar jag på att vi hade stannat kvar i Göteborg eller flyttat tillbaka till Västerås. Hade jag då uppskattat Norge mer än vad jag gör i dag? Så många frågor, men inga svar. Vissa gånger känns det som livet har någon mening, men andra gånger inte. Jag får väll nöja mig med det jag har i dag, den jag är, det jag gör och sluta fundera det som har hänt och kommer hända.    Måste sluta tänka så mycket på söndagar. Men har man inget annat för sig så flyger tankarna runt. Och i dag kollade jag igenom gamla bilder som fick mig att tänka på tiden man inte kommer ihåg något av.    Kram Johanna