Livet utan din trygghet runt dig.

När man flyttar ifrån allt man har. Flyttar från vänner, familj, det som en gång va din trygghet. Flyttar till en plats där man inte känner någon. Man står på sina egna ben och har inte någon som håller i dig längre när du ramlar. Du ska bli vuxen nu. Du ska ta ansvar för dig själv, du står nu inför det svåra. Du ska ta steget att lära känna personer på egen hand. Du har nu också möjligheten att bli den du vill bli. Du måste trampa snett många gånger före du hittar rätt väg och kommer dig på benen. Du ska lära känna olika personer. Hitta någon som är lik dig samtidigt som du ska hittar dig själv. Du ska bli sårad och känna dig nere för att komma dig till toppen. Du ska ner i källaren för att veta vart himmelen är sen. Möta det svarta för att se det vita. När du har två länder du hör hemma i. Två olika vänkretsar som är så totalt olika. Så är det inte lätt att hitta sig själv. Du är kluven som person. En kluven personlighet. En person i ett land och en i ett annat. Men den gamla Johanna kommer nog stanna kvar i Norge och komma fram när jag är där. Den Johanna jag är i dag kommer utvecklas här.    Delar av mig stannar kvar och delar av mig åker av. Blyga Johanna sitter nog kvar till jag har blivit nöjd med mig själv. Då jag kan släppa alla tankar om framtiden och bara njuta och leva livet. Men jag är inte längre den som inte vågar ta plats när det behövs och häller inte rädd för att säga vad jag tycker. Jag står inte i skuggan av någon annan längre.  Under dessa tre år har jag vuxit som person. Jag har aldrig känt mig starkare, men jag har aldrig känt mig svagare. Jag har först nu börjat hitta vänner som kommer finnas där i storm och solsken. Men det har tagit ett tag före man har hittat rätt. Jag är påväg att hitta mig själv. Kunna andas ut för en gång skull och känna mig trygg.  Jag har nog aldrig visat så mycket känslor någon gång. Även den som är gjord av is kan börja smälta. Ingen får trampa mig på tårna. Jag står nu för vad jag säger och gör. Att hitta sig själv till 100% gör nog ingen förrän dom har varit igenom det mesta. Nu ska jag in i arbetslivet och hitta min plats där. Sen är det familjelivet man ska hitta sin plats i. Livet förändras hela tiden och det gör du med.    Att flytta som 16 åring är inte alltid så lätt. Jag har fått hur mycket hjälp som helst på vägen, men det finns saker som jag inte kan få hjälp med som jag har fått fixa själv. Jag är en person som tycker om att ta hand om sig själv och inte har någon mamma eller pappa som styr mig. Därför har detta varit bra för mig att kunna visa för själv att jag klarar mig själv också. Jag har lärt så sjuk mycket dom här tre åren om mig själv och livet. Jag har nog gått igenom en process som många i min ålder har kvar. (Lycka till!). Att flytta hemifrån är inte bara bara som man tror. Vissa gånger (tungt att säga det) så hade jag velat bo kvar några år till, men nu är jag glad jag har tagit mig igenom det. Det är en tid då du har bara dig själv att ta hand om. Du har personer som tar upp dig när du ligger nere, men ingen som håller i dig så du inte ramlar. Du lär ingen ting på att gå upprest hela livet. Man får göra fel och man får känna sig nere. Jag är väll en person som visar när jag verkligen är nere och gräver ner mig, men jag visar också tydligt när jag är lycklig. Jag är i dag tacksam för att mamma och pappa har gett mig så mycket ansvar när jag va mindre. Att jag fick lära mig saker i ung ålder. Jag som fick läsa skyltar på flygplatsen för familjen och få oss till rätt plats (lära sig att ta sig fram i livet själv), hjälpa pappa att snickra, byta hjul på bilen (klara det tyngsta utan en kille). Fått varit med och gjort skit jobb, så jag kan när jag står här nu själv. Nu ska jag ta mig igenom sista delen av skolan och sen bara andas ut och börja njuta av livet istället för att gå runt och tänka på grejer som tar all min energi. Kram Johanna