Jag vill inte!

Jag vill verkligen inte! Tårarna trillar. Dagarna går. Det närmar sig hela tiden. Den dagen jag inte vill ska komma närmar sig. Ingen fattar nog hur mycket jag verkligen INTE vill flytta. Försöker hitta positiva grejer med det, försöker hålla ett leende. Men jag är inte lycklig. Jag mår så jävla dåligt, men visar det inte den här gången. Eftersom jag vill ta vara på varenda minut jag har här. Kände mig 10 kg lättare när det blev bestämt. Men det var aldrig jag som tog det valet. Det gick av sig själv. Jag gråter varje natt. Jag vill inte flytta. Jag mår så jävla bra här. Har alt för fantastiska personer här. En mardröm blev till verklighet. Äntligen kom man sig bort ifrån platsen. Äntligen skulle man ut i världen. Men nej, nu är det ett steg tillbaka i livet. Ett slag rakt i ansiktet. Jag grät av lycka när jag fick veta att jag skulle få flytta till Sverige. Och jag hade hoppats på att det inte skulle ta slut. Nu gråter jag av panik över att åka tillbaka. Skulle lätt gå om ett år på skolan bara för att inte få flytta.Jag har nog aldrig haft ett så stort hat till något som till den platsen. Som 2 åring sa jag att jag ville tillbaka till Sverige. Som barn är man ganska ärlig. Som förälder hade jag nog tagit hintet om att min unge hade det bättre där vi var än dit vi skulle. Jag har panik över att gå tillbaka till den gamla Johanna. Har panik av att hitta en pojkvän och bli som många andra tjejer, skita i sina drömmar och stanna kvar med sin pojkvän. Sen blir man boende där resten av sitt liv. Det är det värsta som kan hända. Hoppas någon slår till mig och slår in lite vett i huvudet om jag skulle få för mig att stanna kvar i Norge med en kille. Det är den värsta mardrömmen jag är rädd för ska bli till verklighet. Kalla mig egoistisk, idiot eller va fan ni vill, men jag kan sätta mig till ro vid en ålder av 29 istället. Börja tänka på familj och ett lugnare liv. Nu vill jag ut i världen, jobba, leva ut mina drömmar. Jag är ingen person som kommer tillåta mig att mina drömmar blir bara drömmar. Drömmar som kan bli verkliga eller inte, jag kommer försöka oavsett. Och skita i vad alla andra tycker och tänker. Jag har ett nytt liv, ny personlighet, en helt annan värld som jag nu rivs ifrån. Ett liv jag älskar mer än allt. Ett liv jag inte vill åka i från, men kommer dras i väg. En lycklig Johanna hittar ni om 2 år när man tar sig där i från!  - Johanna