Alt är som förr
Alt på den här platsen är som förr. Förutom att Orkanger nu har blivit en by. Var tvungen att skratta då, denna lilla plats kommer för all framtid vara en håla för mig. Det är lika lite att göra. Har varit i väg och badat några gånger med kompisar, men måste åka så långt för att hitta en badplats. Det finns inga mysiga uteplatser att sitta och käka på. Och hade det funnits så hade man inte haft råd. 3 år i Sverige har gett mig en chock på hur dyrt det är i Norge.Saknar Västerås jätte mycket, med många mysiga platser. Något att göra. 10 min till stan bara för att strosa runt och ha nått att göra. Fina badplatser. Även om man började tröttna på staden där med så är det en vacker stad och hade häller bott där än här. Saknar svenska kulturen så otroligt mycket! Saknar alla människor. Saknar mina tjejer i Västerås så sjukt mycket. Fan vad jag älskade livet där. Saknar att gå ut och dansa med tjejerna. Och ha ett liv för en gång skull. I 2,5 år har jag bytt kompisar fram och tillbaka. Känt mig ensam i den stora världen och setat hemma själv dom flesta helgerna. Sista halvåret ändrades alt. Jag hade hittat min plats, men stack lika snabbt igen. Precis som när jag flyttade till Sverige kom saknaden efter alla här efter några veckor. Och saknaden av Sverige är nu så stor som den kan bli. Det som räddar upphållet här är jobbet. Trivs jätte bra och känner alla redan från början. Lär mig nått nytt varje dag även om det är ganska lugnt på salongen nu när alla har semester och inte så sugna på att klippa håret. Vi är även ca 7 på jobb varje dag så det ska ju fördelas. Även om det är jobbigt att pendla är det hur skönt att komma bort från Orkanger varje dag. Jag har gett den här platsen 14 års chans och det har inte blivit något bättre. Och kan med handen på hjärtat säga att jag avskyr platsen. Att bo hemma är inte kul när du har bott för dig själv i 1,5 år. Få tvätten tvättad och mat på bordet tackar jag inte nej till. Men tjat och att klämma in sig på 10 kvm är fan inte kul. Jag saknar platsen jag kan kalla hem. Kram Johanna