* Snö(O)Väder
Jag har vatt på resande fot några dagar. Jobb. Och som bonus en del trevligt socialt liv också. Åkte ner till Gävle med 08.32 tåget en dag, iklädd långkalsonger och norsktröja. Bland annat. Ganska många minusgrader, både i Sundsvall och Gävle. Det visade sig att vädret skulle ändra sig drastiskt. Efter uppdrag i Gävle jobbdag ett drog jag vidare mot Uppsala för jobb dag två. Lika bra att åka dit redan på kvällen. Det hade blivit mildare och börjat snöa rejält. Så det kändes skönt att liksom vara på plats på morgonen. Slippa oroa mig över kommunikationer och annat. Och dessutom blev jag hembjuden av en vän slash kollega som berättade att på hennes pensionat fanns minsann en säng ledig samt serverades det soppmiddag på kvällen. Inte kan man väl tacka nej till sånt mys!? Nääää... Anlände ett snöigt Uppsala, utan att vara medveten om att under morgondagen skulle denna dag framstå som en piss i Mississippi. Typ. Blev hämtad på stationen och transporterad ut på landsbygden. Enligt väninnan alltså. Inte tyckte jag det var så speciellt ödsligt inte. Blev mottagen av ÄktaMannen (hennes) och en RivigGlögg. Sen både glögg och underbar trattarellsoppa med parmesan var avnjutna beslutade vi oss för att ta en härlig promenad i det vackra snövädret. För det ÄR vackert. Om man slipper åka bil/tåg/buss i det. Att bara vara, och njuta av de vita vackra vyerna, det är liksom nåt helt annat. Efter diverse kvällsprat var det dags för den sköna sängen. Vi hade ju båda en kommande jobbardag. Lyxtillvaron fortsatte. Jag blev skjutsad till mitt jobb. Till porten. Tyvärr måste jag framföra ett litet klagomål - jag fick nämligen bära in mina väskor själv. Nääää - skojar!!... Snövädret hade eskalerat rejält under natten och det var liite snöigt och tramsigt efter vägarna. Här ovan satt vi i en bilkö och jag måste bara hoppa ur bilen för att ta ett foto. Det såg nämligen ut som trafikkaos i Kathmandu, bilar överallt. Och oj vad det snöade den här dagen. Hela dagen. Hela tiden. Mycket. Det inte bara snöade. Det vräkte ner. Och blåste. Tur jag inte gillar att frysa och är van tågresenär. Jag har nämligen hellre för mycket än för lite kläder på mig under mina pendlingsresor. Har många gånger under årens lopp varit med om att vi har fått vänta på ersättningsbuss utomhus och till och med plumsa i snö i skogen för att komma till närmaste allfarväg när tåget pajat. Så långkallingar, halsduk, norsktröja och vantar på. När jag såg kaoset genom fönstret hoppades jag att vädret inte skulle ställa till det för hemresan. Men jag insåg att det vore att hoppas för mycket. Och jodå - mina farhågor besannades. Som de väl brukar göra. Nån som har en bra kurs i positivt tänkande? När jag jobbat färdigt för dagen beslutade jag mig för att ta en taxi till Centralen. Det går liksom inte att dra en väska full med tolkutrustning genom hela Uppsala i snöstorm. Plus mitt eget bagage. Näää. Taxi Uppsala verkar ha ett bra nummer. Sen jag stått i telefonkö 20 minuter såg jag en bil med taxiskylt utanför och sprang ut och frågade chaffisen om inte han kunde beställa en bil åt mig via sin taxiradio. Han skrattade och berättade att Nej det kunde han inte, han hade en körning till Gävle. MEN så bra sa jag dådå, dit ska jag också, då kan jag köpa in mig i den här resan. Nej, det kunde jag inte. Inte många ord han kunde inte. Mest Nej och sånt. Hmm. In i värmen och slog återigen numret till Uppsala Taxi. Nätet överbelastat. Määäään så det kan går. Det började liksom kännas som om det skulle dröja läääänge innan jag kunde sätta mig på ett varmt och skönt tåg till Gävle. Så kom där ytterligare en taxi. En äldre dam började resolut gå mot den och jag kastade mig återigen fram med en ursäkt att jag var påflugen men undrade om hon möjligtvis skulle åka inom stan. Den här kvinnan hade ett helt annat ordförråd, för hon svarade Ja. Min nästa fråga var då om jag kunde få åka med mot att jag betalade hennes resa, eftersom jag skulle med ett tåg och inte en taxi gick att uppbringa längre. Den positiva kvinnan svarade fortfarande Ja och jag skyndade mig att kasta in väskorna innan hon eventuellt ångrade sig. Och så småningom anlände jag då Uppsala Centralstation. YES! Satte dock Yes-et i halsen en aning när jag närmade mig entrén. Förstod att dessa människor, som nästan inte fick plats inne i byggnaden, också ville hem. Eller nån annanstans. Det visade sig att så gott som samtliga södergående tåg var inställda. Och det fåtal som fortfarande gick i snökaoset hade timslånga förseningar. Dock rullade tågen mot norr. Men ingen visste när. Så det var bara att vänta. Hallååå!!?? Var är alla tåååågen!? Och så småningom kom där ett tåg. Ni vet ett sånt där SJ Snabbtåg. Som alltidalltid är försenat. Men idag hade tåget giltig anledning att vara två timmar sent. Det snöade nämligen kraftigt. Jag gjorde som många andra, klev upp i tåget, glad att få tillbringa en stund nån annanstans än på en snöig perrong. Snart kom tågvärden som faktiskt ville ha betalt, men tyckte själv hon var väldigt galant när hon förklarade för mig att hon hade överseeende med att jag löste biljett på tåget och skulle icke ta ut en hundring extra i avgift..... SJ SJ gamle vän. Festligt att du lever än. Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tut.... Eller nåt. Jag fnös åt tant tågvärd och sa att Nu får du ge dig. Eller nåt liknande. Färden gick långsamt mot staden i norr. Vi stannade för diverse tågmöten och nåt ännumerlångsamtgående tåg framför oss. Men till sluuuut var vi framme! Eftersom det var min turdag blev jag hämtad vid tåget. Av en ÄktaMan. Dock inte min egen den här gången heller. Näää. Ikväll skulle jag käka julbord med 40 glada. Företagarföreningen i Gävle hade bokat en buss med riktning mot Ockelbo. Wij trädgårdar. Och logit denna natt bjussade en annan gästfri kvinna på. VIKKA kompisar jag har! Och VIKKA busschaufförer vi har! Denna tog oss helskinnad till Obo tur och retur. I snö - fallande och drivande. Men han sa efteråt att det är vääääldigt ovanligt att åka flera mil på E4:an utan att bli omkörd. Detta var en sådan gång. Och väl på bussen fick vi färdkost. Inte vet jag om de var rädda vi skulle bli stående i nån snödriv. Men de hade sett till att vi skulle ha mat och dryck ett tag i alla fall. Glada medpassagerare. Så småningom anlände vi Wij. Gnistrande vackert i snövädret. Allt vitt är ju vackert så länge man befinner sig stående, och utanför ett fordon. Inuti blir det liksom mest besvärligt. Väl inne mötts vi av blåbärsglögg och jazzlinjens elever som sjöng vackra julsånger. Härligt! Företagarnas eminenta ordförande hälsade oss välkomna och sen var det bara till att hugga in på det dignande julbordet. Mums! Där fanns typ "allt" att välja på. Gott, färskt och fräscht. Dock blev jag full i fniss när jag såg att man hade åtskilliga charkprodukter från Björks i Färila. Mina gamla hemtrakter. Bland annat "Fårbondekorv". Jaha, vad är det med det då, undrar den oinvigde. Määän det heter ju Forbondekorv ju. Och så glada kan man bli när man dricker julmust. Och snaps. Men TITTA så pinsam jag är! Har ett stooort hål i min fina röda linnejeansjacka, på armbågen. Detta upptäckte jag morgonen därpå, att jag gått med ett jättehål hela kvällen. Och ingen sade nåt så jag har kunnat ta av mig den. Tack Sverige! Snapsvisor hör julbordet till. Supertrevligt hade vi och superfint är det på Wij trädgårdar. Deras julbord får nog en 4:a av 5 möjliga. Det är bra betyg, för jag är en kräääsen julbordsgäst. På andra ställen brukar de säga "Dags för sista beställningen". Men inte här, de drog igång brandlarmet istället för att bli av med oss nån gång. Nejdå, det gjorde de inte med vett och vilje. Det var falsklarm men de var tvungna att be oss gå ut. Såna är reglerna. Även om vi satt på nedre botten intill ytterdörren. Det kändes liksom inte mer bråttom än att vi kunde dricka ur kaffet i lugn och ro, betala, masa oss till ytterkläderna och plumsa ner till den väntande bussen. Och så kom ju självklart räddningstjänsten då. Eftersom larmet gått. Det pinglade överallt. Jag blev glad och tänkte - Åh nu kommer BästaÄktaMannen. Men mindes strax att han är ju deltidare i Medelpad han. Inte Ockelbo. Det som var skönt och bra med den här situationen var att vi visste att det var falsklarm, ingen riskerade att komma till skada och inget brann upp nånstans. Synd om ägarna bara, som får betala för utryckningen. Men å andra sidan drivs väl det här stället med EU-medel och kommunala pengar vad jag kan förstå. Så det är väl EU:s medborgare som får bidra med nåt öre per person dådå. Väl hemma i Gävle kunde vi konstatera att snön och vintern låg kvar även här. Visst är det vackert!? Så skulle vi då stuva in oss i en bil för att bege oss till natthärbärget. Och STUVA var ordet. Voff Voff på dig bästa Carin! Det goda värdfolket lät mig sova ut på morgonen. Vilket tydligen behövdes efter några hektiska dagar. Jag sov LÄNGE. Och när jag väl vaknade var huset tomt förutom denna gulliga lapp, ett glas färskpressat och en egen nyckel. *hjärtahjärta* Anledningen till att jag var kvar i Gävle var, förutom julbordet, att jag skulle jobba den här dagen. Men blev väckt av telefonsignalen och min uppdragsgivare meddelade att jag kunde stryka mitt åtagande ur kalendern. Jobbet var inställt. Jaha, snopet men inget jag kunde göra nåt åt. Fick börja dra mig hemåt Medelpad istället, vilket inte var det allra lättaste med alla tågförseningar. Jag började med att beställa en taxi och tog några vinterbilder medan jag väntade på den. OJ! Bocken har tappat ena hornet!! Var är alla tågen? Ingen som vet, ingen som vet. Förutom alla förseningar på grund av snö och vete gudarna allt annonserade man även om ett sprillans nytillkommet spårfel mellan Gävle och Söderhamn, vilket medförde att all norrgående trafik via kustlinjen från nu var inställd. Andas! In - ut - in - ut! Andas! Glöm inte det! Ringde X-trafik och fick veta att det skulle förmodligen gå ersättningsbussar och kanske i rätt tid. Nåväl, det är ju bra det då. Gilla Läget Och Andas Så Blir Allt Bra Och Jag Kommer Hem Under Detta Dygn. Men rätt som det var var det inget spårfel längre och tågen skulle avgå även mot norr. Puuuh. Någon ropade till bredvid mig och en kvinna sprang mot genom stationsbyggnaden ut mot perrongen. Det var Anna-Lotta Larsson, ni vet den skönsjungande lilla kvinnan. Mot alla odds stod där plötsligt ett tåg det stod Stockholm på. Hon blev väl himla lycklig över att lämna Gävle för den här gången. Lika som jag, när och om tåget avgår. Ingen avisning här inte. Och efter nån timmes väntan kom där ett tåg med lokföraren vänd mot norr. Det är liksom ingen idé att köpa biljett såna här dagar. Man vet inte vilket tåg man hamnar på. Det är bara att hoppa på första bästa. Som råkar rulla. Även detta var ett Snabbtåg. Tre timmar försenat. Men vad gör det om hundra år. Den här tågvärden var av annat virke än tanten från gårdagen. När han gick runt och kollade biljetterna och jag ville lösa en för de 21 milen jag skulle åka sa han Jag kommer tillbaka sen så tar vi det då. Inte kom han tillbaka inte. Och inte tänker jag lämna in skriftligt klagomål till SJ heller. Sådeså. Väl i Sundsvall möttes jag av vintern. Den har liksom följt mig hel veckan. Vandrat norrut så att säga. Fast jag har ju åkt tåg jag. Och taxi. Men inte i Sundsvall. Ett taxibolag hade minst en timmes kö, ett annat tog inte emot några bokningar längre eftersom de inte visste vilket dygn de skulle få lediga bilar. Hm. Så det kan gå. Men då ryckte BästaÄktaMannen ut och hämtade. Medan jag väntade på hemskjutsen vände sig den här damen mot mig och undrade när Stockholmståget skulle komma. Jag upplyste henne så vänligt jag kunde om att detta är FRAMFÖR stationsbyggnaden och hon måste ut på perrongen på BAKSIDAN för att kunna kliva på tåget, samt att Stockholmståget stod inne och skulle strax avgå för det var jag just anlänt med. Jag frågade om hon ville ha hjälp men icke. Tanten knatade iväg, mot nåt håll, och jag såg en SJ-personal och bad henne om hjälp Snälla kan du se till att den här damen kommer med tåget, hon trodde det skulle komma här framme på vägen. Den vänliga SJ-damen sprang genast iväg för att eskortera kvinnan till rätt tåg. Hoppas hon hann med! Väl hemma i Bredsand hade det hunnit bli mörkt. BästaMannen hade minsann satt upp balkonglampor medan jag varit bortrest några dagar. Vackert så det förslår! Och nu kan det snöa hur mycket det vill, för nu ska jag va inne och MYYSA resten av kvällen! Borta bra men hemma bäst!!