* MusTiden Är Över

Jag älskar att skriva. Och läsa. Det har jag alltid gjort. Som barn var min högsta önskan att bli flygvärdinna eller bibliotekarie. För jag älskar liksom flärd och glamour också. Som jag, på den tiden, trodde att flygvärdinnan stod för.   I högstadiet vågade jag blygt fråga bibliotekarien om jag fick hjälpa till där uppe i helgedomen på översta våningen under mina håltimmar. Hon visste att jag var väldigt intresserad, jag hade nog läst varenda bok som fanns i det där skolbiblioteket, så hon sa Ja, det får du.   Oj, så kul det var. Jag fick stämpla låneböcker, när de lånades ut och när de lämnades tillbaka. Sortera återlämnade böcker och se till att de kom på rätt hylla och rätt plats. Hjälpa till med viss katalogisering och arkivering. Jag tror nog jag var rätt duktig. Inte helt oduktig i alla fall.   Under min ungdom läste jag 3-5 böcker i veckan. Även sedan jag blev äldre har jag läst mycket. Så fort jag läst ut en bok har jag börjat på en ny. Under ett års tid pluggade jag på distans i Härnösand. Statens skola för vuxna, som den hette. Den är nedlagd nu. Där läste jag diverse ämnen, bland annat svenska och litteraturkunskap. Detta skedde under en kritisk period i mitt liv. Jag bodde i en liten ort i Hälsingland, jobbade i metropolen Gävle och dagpendlade således med tåg. Ungefär två timmars resa från dörr till dörr. Enkel. Jag skilde mig under den här perioden och bodde ensam kvar med katten i vårt hus i cirka ett år. Det här var min största, åtminstone första, livskris. Alla mina illusioner och allt jag trott på sprack och försvann tillsammans med äktenskapet. Rakt ner i avgrunden. Världen blev plötsligt ett ställe jag måste bo i men själv måste bygga upp. Allt skulle uppdateras och omprogrammeras.   Det var inte lätt. Och det tog tid. Jag jobbade heltid, pendlade fyra timmar om dagen, plus att jag pluggade på halvtid.   Själv anser jag att det var distanspluggandet som räddade mig. Att under denna tunga och svåra period "tvingas" att läsa, skriva, analysera, bedöma och recensera var välkomna avbrott i sorgearbetet.   Men jag ägnade mig åt mina böcker med sådan kraft och energi under det året att läsningen fullkomligt tog musten ur mig. Totalt och bokstavligen. Efter det här tuffa året tog jag nämligen bokfritt. Under drygt tio års tid. Jo, det är sant. Så fort jag öppnade en bok blev jag uttråkad och rastlös och tappade koncentrationen. Samtidigt saknade jag litteraturen. Självklart. Jag var ju uppväxt med den. Så småningom kom jag på att det finns något som heter ljudböcker och avverkade i stället en hel del sådana under ett par års tid.   För att ni ska förstå att jag bara inte kunde läsa ska jag berätta något för er! Jag råkade träffa Håkan Nesser, min svenske favoritförfattare i alla kategorier, under ett jobb. Han signerade en bok till mig och var mycket trevlig. Så många gånger jag slog upp första sidan i den boken för att läsa den. Jag menar - han har ju faktiskt signerat den till mig. Till mig. Men nej, jag tog mig aldrig igenom den.   Men även om jag slutade läsa under många års tid har jag aldrig slutat skriva. Periodvis skrivtorka, ja. Men slutat, nej. Häromdagen hittade jag en liten anteckningsbok fullklottrad med ett par års anteckningar. Den ska jag gå igenom vid tillfälle. Spännande och lite genant minsann.   Det är först nu, i år, som jag hittat tillbaka till läsningen igen. Min man läste mycket när vi träffades, han hade alltid en bok på sitt nattduksbord och jag blev lite avundsjuk så där. Jag vet ju vilken njutning en bra bok innebär. Så gick jag författarkurs i våras, mina kurskamrater pratade väldigt mycket om olika böcker och författare, och jag insåg hur mycket jag gått miste om de senaste tio åren. Tänkte att nu måste jag börja läsa igen! Ska jag skriva bra måste jag läsa mycket.   Biblioteket har varit välbesökt i sommar. Både i Gävle och Sundsvall.     Vi lånar böcker och läser, så fort vi kommer åt. I mitt fall är det inte bara böcker jag längtar efter att läsa, utan jag vill även studera kända författares språk. Hur skriver de? Hur lägger de upp sin historia? Vad använder de för knep och tillvägagångssätt? Spännande och intressant. Dock inser jag att jag kommer aldrig att hinna "läsa ikapp" de här åren.   Några av de roligaste och mest härliga stunderna den här sommaren har vi tillbringat på bibliotek. Om detta är vi rörande eniga, Maken och jag. Vi har fikat och läst och pratat. Hur underbart nöje som helst.     Vi har till och med haft våra böcker med när vi gått ut för att käka. För att slippa prata med varandra? Nej, tvärtom, för att ha ännu mer att prata om!   Mina dygn innehåller alldeles för få timmar! Jag ska hinna läsa, skriva, umgås med familjen, träffa vänner och så måste jag jobba ibland också. Puh. Vad skriver jag då?   Allt möjligt.   På den jättebraiga författarkursen i våras lärde jag mig otroligt mycket. Jag har kommit en bit på väg med den roman som är mitt stora projekt. Den vill jag göra riktigt, riktigt bra, eftersom jag själv tror mycket på den.   Vidare samlar jag material till en novellsamling, jag vill göra en dokumentär med en mycket intressant person i min bekantskapskrets samt jobbar Maken och jag tillsammans på en barnbok. Under sommaren har jag deltagit i några novell- och skrivartävlingar i veckotidningar och tidskrifter.     Här går ett tävlingsbidrag till Hemmets Veckotidning iväg. En kärleksnovell. Banalt? Visst. Men vet ni vad jag tror? Att en bra författare ska kunna ha bredd på sitt skrivande. Precis som en bra sångare.   Ni vet hur det är. I alla fall ni kvinnor. Vi får ju inte vara så mycket. Ta för mycket plats. Våga tro att vi är något. Eller någon. Visst är det hemskt? Jag kallar mig FörfattarKvinna. Men mer i smyg liksom, så jag inte förhäver mig ifall min bok inte blir bra. Eller någon tycker något. Eller så.   ?????   Om jag inte tror på mig själv, vem ska då göra det? Kommer Sveriges förlag att stå på kö och be mig skriva en av mina ypperliga romaner? Knappast. Inte än på några år i alla fall. Eller aldrig. Den som lever får se. Men enda chansen jag har att bli trodd är att tro på mig själv. Och detta gäller självklart i alla avseenden. Inte bara skrivande.   Min man sa något bra till mig en kväll då jag - som vanligt - tvivlade på min förmåga. Vi hade tidigare skämtat om grå möss. Jag har en benägenhet att tro att jag varken hörs eller syns. Han säger att jag syns överallt, och hörs med för den delen. Jag sa något i stil med att jag är den grå musen personifierad. Han sa - I Så Fall Är MusTiden Över Nu.   Visst är det fint och bra!?   MusTiden Är Över Nu.   Det är så bra så det har jag skrivit ut på ett vitt (ohålat) A4, understruket, på min dator och tejpat upp på bokhyllan, så jag ska det närhelst jag tittar däråt.   MusTiden Är Över Nu.   Och om man är FörFattarKvinna måste man ha någonstans att jobba, eller hur. För det är ett jäkla jobb, att skriva. Det ska ju liksom bli bra också. I vår trea finns inte så många utrymmen kvar till mig. Rättare sagt inget. Så jag inrättar mig mysiga skrivarhörnor varhelst jag kommer åt. Och vid lämpligt tillfälle. Samt har jag lärt mig, på min författarkurs, att det är viktigt att peppa sig själv. En kopp kaffe, en bit choklad, ett glas vin. En liten belöning för att jag är duktig och skriver min stund på dagen.     Ibland stjäl jag hela vardagsrumssoffan. Dukar upp med vattenkaraff och tända ljus för att känna att det här, det är en mysig arbetsplats det. Här trivs jag.     Ibland blir det en kaffe i superwoman-koppen och ett par av bästa mamsens kubbar. Mmmmm....     Vår lilla balkong har gjort mycken nytta i sommar. Bland annat som skrivarhörna. En dag, när jag hade träsmak av den enkla trädgårdsstolen, bar Maken ut skönaste fåtöljen till mig! Wow så skönt det var!     En morgon nyligen var det riktigt fint väder, utefikarväder. Så jag tog frukosten och min dator med ut till balkongen. Igen. Och det var då jag bestämde mig för att göra en FörFattarBlogg. För att tala om jag är FörFattarKvinna nu. Liksom göra det offentligt. Så jag slipper viska det nästa gång vi möts.   Önska mig lycka till nu! Och köp min fina roman framåt vårkanten!    PS: Glöm inte - MusTiden Är Över!!