* Mitt Hjärta Är Ditt
När vi kom ut till giftastaxin regnade det. Inte mycket, men det regnade. Det betyder lycka tror jag, men minsta droppe är för mycket för mitt plattade hår. Det var till att susa in och hämta paraplyt. Det röda såklart. Som matchar klänningen. Väl på Stadshuset väntade vår vigselförrättare Monika på oss. Vi gick upp till festvåningen och tog av oss ytterkläder och pustade. Puuh. Nervös? Visst. Jag hade bestämt mig för att inte va ett dugg nervös - bara njuta av dagen. Jomenvisst. Det är klart man är nervös när man ska gifta sig. Eller hur?! Men BlivandeÄktaMannen var mer nervös än jag. Sådeså. Så småningom kom våra gäster. Barn, föräldrar och bröllopsvittnen. Vi ville inte ha större arrangemang än så här. När man gifter sig första gången kan man ha stort bröllop och fest och hela kitet, men det är andra gången för oss båda och detta känns tillräckligt stort. Monika hade lite bestyr med att få in gästerna i den vackra Enneska Salongen. De ville prata och fotografera ju. Oss bland annat. Men till slut lyckades hon mota ut flocken från kapprummet och de fick vänta i salongen medan vi hyperventilerade klart. Se bara så vackert det är! Kristallkronor - lika självklart som champagne en sån här dag. Snygga mattor för all del. Så var det då dags. *pirrpirrpirr* Tager Du..... JAAA....... Liten tår i ögat av fina ord och vacker sång. Vi bad Monika läsa Nils Ferlins dikt Kärleken kommer Kärleken går för oss. Hon valde att sjunga den istället. Otroligt vackert. Dags för ringmärkningen. PussMinÄktaMan Det ovedersägliga beviset..... Nygifta! Detta måste firas. Hit med champagnen...... Sedan vidtog champagnemingel och ytterligare fotografering. Visst ÄR vi väl fina! Säg? Min röda, vackra klänning med silverbroderier är inköpt i Nepal för några veckor sedan. Skorna likaså. Nepalesiska Nymy följde mig ut en eftermiddag för att leta bröllopsklänning. Och eftersom hon var med och förhandlade fick jag ungefär 18 kronor i rabatt trots att det var fixed price i butiken. BästaÄktaMannens sidenslips är också inhandlad i Kathmandu. Det är så roligt när man får vänner i Nepal. De tar liksom vänskapen på allra största allvar. Denna Nymy, som jag berättat om förut, är en vacker flicka på 21 år. Jag träffade henne första gången 2010 när jag vandrade i Himalaya. Hon följde med sin pappa, vår trekkingguide. Tack vare Facebook har vi liksom haft sporadisk kontakt och när jag skulle åka ner några månader som volontär i vintras berättade jag det för Nymy och pappa Temba. Båda hälsade mig välkommen till sitt land och turades om att ta hand om mig. I Nepal är jag hennes Didi, storasyster. Hon är således min Bahini. Lilla syster. Det bara är så. Och det är så fint att höra hennes Carina Didi. Carina Storasyster. Hur som helst - hon ville gärna se till att jag fick det jag skulle. Och inte blev lurad. Gott nog så. Jag fick även bröllopspresent innan jag åkte hem. Ett halsband, rosa armring samt en karta med tikkas i form av röda små smycken att klistra i pannan. På något av fotona kan ni se mitt pannsmycke. Innan ÄktaMannen pussade på mig så det ramlade av. Inte är det väl att undra på att vi är så stiliga med såna gener. Eller hur!? Fotografer: Jennie Staaf, Christoffer Aynsley, Bobby Aynsley samt Super-Bruden Nääää flickor nu sticker vi iväg på bröllopsmottagning. See you there!! http://youtu.be/vuwtrWK_qJM