* \"Hon Har Inte Så Stora, Men Långa\"....

Idag har jag företagit en lite kortare resa. Den mellan nuvarande och förutvarande hemstaden. Sundsvall - Gävle.     Jag skulle till frissan på eftermiddagen så jag tog 12-tåget. Maken kommer efter ikväll, med bil. Det var ovanligt livligt på X-tåget idag måste jag säga. Ett helt gäng, från skolvärlden tror jag, satt i min vagn. Det var tydligt att de skulle ut på någon slags festlighet. Nio kvinnor och en man. Samt ett antal klirrande föremål (läs:flaskor). Då kan gemene man förstå att det var aningens livat i vagnen, eller hur?! Och nej, jag har icke förutfattade meningar, det låter helt enkelt av nio vin- och ciderdrickande kvinnor. Mycket. Allt blir liksom roligare. Det skrattas och skrattas. Och pratas familj och barn. Samt jobb. Det ropas och hojtas. En del anekdoter dras. Den roligaste repliken under resan, ja föralldel skojigaste under hela veckan, är defintivit följande:     ”Hon har inte så stora, men de är långa”…..     Och eftersom jag hörde denna mening lösryckt ur sitt sammanhang överlåter jag åt dig, käre läsare, att dra dina egna slutsatser vem och vad det kan handla om. Jag funderar febrilt själv….     Väl framme i soliga och vackra Gävle fick jag börja med att ta av mig jackan. För ojsan vad det var varmt och skönt. På vägen till frissan stannade jag till vid ett av mina absoluta favorithak: strömmingsvagnen!         Bättre och godare lunch kan man knappast få. Ja, det skulle vara på fiket Lokus då, på järnvägsstationen. Men idag blev det utomhuskäk, en strömmingsburgare.           Det är helt sagolikt fräscht och gott. Och strömmingsmannen själv är så trevlig. Som grädde på moset, höll jag alldeles på att säga, så gör de sitt eget potatismos.         En alldeles egen midsommarstång har de också. Visst är den söt!     Efter den salta, goda fiskburgaren och frissabesöket uppsökte jag även Lokus, favvofiket på stationen, som sagt var. Vi ska sälja lite Nepalgrejor där. Hon vill ha de fina små väskorna och lite andra grejor till sin presentshop. Kul!         När jag ändå är där liksom måste jag SJÄLVKLART ta en gofika. Allt är hemgjort och fräscht.     Och vet ni, sen har ytterligare en dag strax gått. Under tiden jag förlustat mig med strömmingsmän och chokladbollstjejer har maken hunnit åka hela vägen från Sundsvall. Så nu ska vi åka till sommarstugan. Och fundera på de långa men inte så stora… Hmm….