* Dagen Då Jag Fick En Blöja I Huvet

En helt vanlig dag kan man tycka. Torsdag. Men ändå inte. Det är avslutningsdag för många. Man kan nog till och med våga påstå att det är examensvecka. I alla fall i vårt hushåll. Två av kidsen samt jag har haft avslutning denna vecka. LilleMan och FinaLina i skolan och jag på min Skrivarkurs.   Igår var övriga hushållsmedlemmar på avslutning i vackra Galtström. Den årliga, har jag blivit berättad. Sång och lite prat i lilla kyrkan och sen gemensamt fika med övriga barn och deras föräldrar. Dock kunde jag inte närvara, jag hade min egen avslutning. Skrivarkursen jag gått tog slut i går. Har jag vetat i förväg att LilleMan hade avslutningskaffe har jag kunnat be om att vi skrivare har bytt avslutningskväll. Men nu fick vi besked om detta med allt för kort varsel. Sånt är livet. Shit happens. Eller nåt.   Vi har i alla fall bestämt att vi ska fortsätta träffas. Det är ett glatt, roligt och inspirerande gäng. Med olika personligheter, skrivstil och i de mest skilda åldrar. Men skratten är många. Vi ska gå ut och käka tillsammans. Och dricka vin. Det lutar åt sushi. Eller nåt annat. Det ser jag fram emot!   En liten utflykt på egen hand så där. I min nya hemstad. Med nyfunna människor. Det är alltid spännande med möten. Och trots att vi är så olika har vi ju ett gemensamt - skrivandet.   FinaLina har också haft examensdag. Avslutningsdagarna är inte riktigt som när jag var ung. Tidens gång, eller hur!? På den tiden, gamla goda stenåldern, var det alltid alltid samling i kyrkan. Finaste kläderna på och en bukett svettiga liljekonvaljer i handen. Den skulle fröken ha. Vi sjöng Den Blomstertid Nu Kommer och I Denna Ljuva Sommartid. När vi kom hem blev det genomgång av betygen, pappas föredrag och förmaningar om vikten av bra betyg för upprätthållande av världsordningen. Typ. Och sen köpte vi varsin korv med bröd och glass.     Nu för tiden är man inte välkommen till avslutningen. Det är tydligen bara i avgångsklasserna anhöriga och annat löst folk (läs:vi) är inbjudna. Jag har hört att det är för att det blir så mycket folk. Man får inte plats. Var det så mycket färre barn på stenåldern? Uppenbarligen.   Som sagt var, idag är det FinaLinas avslutningsdag. Men inte avgångsklass. Även om vi nu inte var välkomna att närvara på själva avslutningsceremonien hade vi beslutat att ha lite eget avslutningsmys på kvällen. Liksom fira alla oss avslutare på en och samma gång. Kvällen inför den stora dagen frågade FinaLina mig om jag kunde hjälpa henne med håret morgonen därpå. Självklart kunde jag det. Sålunda klev jag upp i ottan (ja, ja, klockan sju ÄR tidigt om man själv är ledig) för att värma upp plattången. Maken var redan uppstigen. Han skulle fixa iordning LasseMan för fritids. De var inne i badrummet för morgontoalett, ta av nattblöja, tvätt och tandborstning. Precis som vanligt.   Och, precis som vanligt, slängde Maken ut nattblöjan genom badrumsdörren.   Vi har liksom lite delade meningar om det där. Att slänga ut påsar och annat. Ut från badrummet. Därför har jag köpt en sophink. Med lock. Man behöver bara sätta foten på en pedal på golvhöjd så öppnas hinklocket och man kan slänga i sitt skräp. Blöjpåsar och annat. Geschwint tycker jag.   Makens åsikt är dock att det är bättre att gå ut med blöjpåsen på en gång. Så slipper den ligga i sophinken och lukta. Så han slänger ut den i hallen. Och så får den ligga där tills han - eventuellt - kommer ihåg att slänga den. Ibland sker det ganska omgående. Andra gånger åker han till jobbet och glömmer bort nyss nämnda påse.   Tillbaka till storien - Maken följde sin dagliga rutin, tog av LasseMan blöjan, lade den i en vit soppåse ni vet, och hivade ut den genom baddrumsdörren.   Och ute i hallen satt FinaLina på en stol. Bredvid stod jag och med plattången i hennes hår. Jag hann både se och höra, innan jag kände, vindsuset av den vita påsen när den anlände vår breddgrad i hallen. Sen LANDADE DEN I MITT HUVUD och studsade vidare ner på golvet vid ytterdörren.   Jag skrek till. Mest för att jag blev häpen över att nåt landade i huvet. Maken tittade ut genom dörren och förstod genast vad som hänt. Oj, så ångerfull han blev. Det kan jag förstå. Man kastar liksom inte kissblöjor i folks huven frivilligt. Antar jag.   Nu visade det ju sig dels att blöjan var torr och dels att hela paketet låg inbäddad i en vit soppåse. Ingen skada skedd alltså. Men vi fick alla tre inleda torsdagen med ett rejält gapskratt.   Resten av dagen gick i ätandets tecken. Vi hade tatt ett gemensamt beslut att dagen til ära skulle pizza inköpas och inmundigas. En av barnens favoriter. Möjligen Makens också. Han vill liksom inte riktigt erkänna. Dock ej min. Vi ringde och talade om vad vi ville ha och Maken hämtade på näringsstället. Pizzor, sallad och Coca. Med betoning på första stavelsen. Eftersom vi är i Sundsvall.     Jag hade gjort lite sånt där examensfjäsk också. Äppelpaj med vaniljsås. Mmmmmm......     Vi smaskade på rejält där ett tag. Senare på kvällen fortsatte Maken och jag smaskandet. Det hade nämligen hänt saker under eftermiddagen. Förutom pizzaintaget. Jag hade lyckat sälja in en artikel! Till Aftonbladet! Ringde till nyhetschefen som var väl så där lagom intresserad men med en del humor, en del övertalning och en del allmänt positivt tonfall går nog det mesta. Plus en bra nyhet förstås. Höll alldeles på att glömma det.....     Självklart var vi tvungna att fira lite, Maken och jag, med bubbel. Det blev mousserande vin från Riga - men i det här sammanhanget smakade det som bästa champagne - MIN FÖRSTA ARTIKEL!   Bild- och textredigerarna ringde mig ett par gånger under kvällen. De jobbar visst i skift på de däringa kvällstidningarna.   Wow!   Som "mina" flickor brukar säga. I Nepal.   Dagen därpå var jag på ett sjukhus någonstans i Sverige, jag skulle jobba. Hade en timme på mig och gick till cafeterian för att köpa en sallad och en kopp kaffe. Såg Aftonbladet och bläddrade lite. Och där var den! Artikeln med MITT NAMN!! Den var redan i tryck, ett knappt dygn efter själva införsäljningen.     Självklart har de redigerat artikeln, gjort om en del text. Men mitt huvudupplägg, alla fakta, samt själva storyn var intakt.   Wow!   Och vet du - man får faktiskt betalt också! En del av pengarna ska självklart gå tillbaka till barn i Nepal. Och det här var så himla jätteroligt att jag måste göra om det. Det gäller bara att hitta en bra story nu.....   Ja, det kanske inte är alldeles dumt att börja dagen med en blöjpåse i huvet. Kanske det rentav betyder tur! Jag får nog vidtala Maken att dänga en i skallen på mig då och då!   Amen.....