Ur arkivet.

"Det har snart gått ett år sen vi pratade senast.Jag tänker på han än.Jag såg han för en vecka sen. I samma lokal,på samma fest.Allt stressande hade gjort att jag hade glömt tänka tanken att han kunde finnas där.Så stod han där. Pratade med någon,välkomst drinken i handen i en röd trekvarts tröja och ljusa byxor.Min hand som nyss höll glaset stadigt började skaka. Hur kunde han fortfarande påverka mig så hårt,det här händer inte tänkte jag.Och där kom hon.Kastade sina armar runt hans midja och kysste han i nacken.Där var hon,som fick han på fall. Hon som lyckadesOch här stod jag. Hon som misslyckades. Inget hade någonsin varit så tydligt.Jag försökte blinka bort situationen,försökte föra samtal med andra gäster,skrattade.Kastade blickar mot hans håll. Hade han sett mig? Vad tänker han? Vet hon vem jag är?Kände att jag ville bort,fly från rummet. Kvävdes.Försökte på ett så diskret sätt skicka iväg ett sms.”Han är här. Hon är här”Väntade på svar,behövde verkligen prata med någon fort.Ingen visste,folk hälsade och skålade. Ingen visste att där stod han som krossat hela min värld. Som byggde upp den för att sedan riva ner den.”Vill du att jag ska hämta dig”Jag ville inte längre fly,något höll mig kvar. Skulle jag lämna för att jag inte kan stå ut att han är lycklig,ny förlovad och inte behöver mig längre.Fan. Vin glaset fylldes på så fort jag satte mig vid bordet. Kan jag inte fly från lokalen så behöver jag något som dämpar. Gamla vanor tack vare honom kanske fortfarande sitter i?Skratt hördes tydligt från deras bord,sammanflätande händer,kyssar blandat med leenden.Han kanske verkligen har hittat rätt.Anledningen till att vi inte klarade oss tillsammans var för att jag inte var den rätta.Mer vin. När festen var igång på riktigt och man sprang ut & in mellan dansgolvet,baren och rökrutan. Hela tiden fanns han där,hon fanns där och alla hans nära vänner.Vi hamnade i garderoben samtidigt,han gick förbi utan att ens ge mig en blick.När jag stod där ute för att röka så kunde jag höra hans röst.Jag har inte hört den på månader och så får jag hörde han tala så ville jag ha mer.Kunde lyssna i timtals på han. I telefon,i hans soffa,i hans säng,i hans bil.Den var förändrad. Jag kände inte igen den,något var annorlunda.Beställde 1 drink som blev till 2,utan att känna någon bedövning.Jag såg hur alla hade det roligt,dansade,skojade och hade livliga samtal.Tillslut gav jag efter,jag dansade i timmar,skrattade och glömde bort allt runt omkring mig.Förutom han. Jag visste att han satt där och kollade,kanske kollade han på mig? Kanske undrade han om jag var lycklig nuförtiden? När festen började dö ut och jag hade blivit lämnade av mina bekanta satt jag där och smuttade på den sista drinken. Nu var det han som var uppe på dansgolvet,med henne.Hon valde låt. ”Det kommer aldrig vara över för mig”Då gick jag. Satt på mig jackan och gick ut i vinterkylan och lät tårarna äntligen komma."