Saved a kitten!

Hejsan! Idag är det torsdag och jag sitter och kollar på tjejerna på gymnastiken! Idag är det också 18 dagar kvar tills jag åker till Sverige! Åå ska bli så otroligt kul att träffa alla igen, kommer typ gråta av glädje hela veckan, haha! Jag och Sophia satt och gjorde planer genom Skype idag. Vi ska ha grillkväll, gå ut på krogen och åker ner på Cityfestivalen bland annat, längtar jättemycket!! Sen efter att jag vart i Sverige så åker Sophia med mig tillbaka hit till NYC. Hon stannar här i lite över en vecka och då ska vi hitta på massa skoj, det ska också bli grymt kul. Så jag har mycket att se fram emot!!Denna vecka har vart som alla andra, tjejerna börjar ha sina sista prov och inlämningar nu innan lovet. Ska bli så skönt när dem har sommarlov, slippa allt pluggande och bara göra massa roliga saker med dem! Så förutom att veckan har vart som den brukar så hände något speciellt i måndags. Jag och Frida var ute på en vanlig promenad i området och plötsligt hör jag ett ljud som låter som en liten kattunge. Min första tanke var att det måste vara något annat. Sekunden efter kommer det världens gulligaste kattunge krypande mot mig. Vi lämnade den där över natten för att se om mamman kom tillbaka. Den var mager och hade mask så vi trodde aldrig att hon skulle komma. På morgonen dagen efter väcker Frida mig 5.50 på morgonen så att både hon, jag och Linnea kan gå och se om den är kvar. Vi sprang till platsen, där vi hittat den dagen innan, med pyjamas och flip flops. Mycket riktigt, där sitter den och jamar och tittar på oss med ledsna ögon utan mamma. Jag blev så otroligt ledsen och fick panik. Vi tog med den hem. Gav den lite vatten och mat och jag värmde den med varma vattenflaskor. Hela tiden jamade den och verkade orolig. Den enda gången den slutade var när jag höll den nära mig och kliade den på huvudet. Senare samma dag åkte jag till ett djurhem på andra sidan ön som tog emot den och skulle ta väl om hand om honom. Det var riktigt tur att dem hade plats! Jag var så lättad när jag lämnade så jag började gråta. Det blev ett lyckligt slut i alla fall!! Nu saknar jag den lilla sötnosen väldigt mycket, men jag vet att han har det bra! Saknar mig egna hund hemma i Sverige så mycket också! Men snart får jag träffa den lilla rackaren!! Kram!/Stefanie