\"Real & fake friends, both of them look similar at the beginning but totally different at the end\"

Känner att jag behöver skriva av mig lite, när jag tänker tillbaka på den tiden som gått så känner jag ett väldigt stort hat till mycket. Det är mycket i mitt liv som inte gått som jag velat och det är flera gånger som jag mått väldigt dåligt. Jag skulle vilja säga att den tiden är förbi, men det kan jag inte riktigt. Det finns fortfarande människor idag som jag inte kan lita på och som jag egentligen inte kan kalla mina vänner. Sådana personer kommer alltid att finnas oavsett om jag vill det eller inte. Men det bästa man kan göra då är att tänka: " om de inte vill att jag ska må bra, om de inte tycker att jag är en bra person så är de inte mina vänner, de är inga personer som jag vill umgås med" Jag har ofta problem med att tänka så, utan jag tar alltid åt mig allt det som alla andra säger till mig och det kan ta länge för mig att glömma det också. Det sitter kvar i min hjärna som ett virus och vill aldrig försvinna. Det handlar inte bara om vänner utan alla jag umgås med. Det värsta man kan göra är att trycka ner någon som redan ligger ner, trycka ner någon i huvudtaget är ganska idiotiskt. Det man kan göra i stället är att hjälpa personen upp istället, säga ord som man vet kommer få personen att lysa, kanske ringa det där samtalet och fråga om man vill prata eller om man bara vill träffas och hitta på något kul. För de är de där små sakerna man gör för någon som verkligen betyder något. Det är den som verkligen tänker på personer i sin närhet och ser till att alla mår bra som är den som man kan kalla en riktig vän, en vän som man kan lita på och som man vet alltid kommer finnas där hos en oavsett vad som än händer, en vän som ser om något inte är som det ska och ser om man mår dåligt. Ibland brukar jag tänka på hur många sådana vänner jag egentligen har, hur många vänner jag har som jag kan kalla äkta vänner, vänner som jag vet att jag alltid kan lita på. Och jag har fortfarande idag väldigt svårt att svara på den frågan.         //Stefanie ♥