Det fanns en värld där utanför som höll mig i hand en gång...

Vem kunde tro att lyckan och glädjen man kände kunde förvandlas till smärta och mörker igen... Lycklig är jag väl, men jag slukas dag för dag och faller neråt och neråt.. Jag har gjort så många misstag som kan fortf äta mig inifrån.. Händelser som hänt kommer ofta upp i huvet och tanken, varför gjorde jag inte så? Varför va jag inte nära mamma den kvällen hela tiden, varför va jag en fegis och inte gjorde någonting den kvällen i huset...Varför har jag levt i mitt förflutna sålänge och anklagat alla andra för det som hände mig.. Jag har slösat mitt liv på och hata. Men en fin vän sa till mig att man inte kan leva sitt liv och ha hat i sig.. Hon har helt rätt och jag har kommit över min barndom och känner ingen vidare hat längre...Vad som drar ner mig nu förstår jag inte riktigt.. Sömnbrist, mediciner, mina dåliga val? Listan är nog ganska lång.. Jag hade också viljat ta studenten och ha ett jobb och körkort... Men jag har inget av de. Jag har lycka, mitt eget ställe och underbara vänner o familj. Det skulle jag aldrig byta bort mot något.. Ändå är det någonting som fattas.. I mig? I mitt liv? Vad är de som gömmer sig bakom min pstd? Vad är det jag inte kommer ihåg som plågar mig, vad har jag tryckt bort och inte minns....Det har varit några väldigt jobbiga dagar.. Jag är trött och orkar ingenting.. Sömnbrist till tusen och på dåligt humör.. Men det är ingen annan än jag som kan ändra på det... Och det lär jag göra! Klockan är 5 och här ligger jag vaken med huvet fyllt med frågor... Vissa frågor lär jag aldrig få svar på, vissa frågor kanske jag får svar på.. Ingen vet.. Inte ens jag... Vad jag vet är att jag behöver sova. Klockan står på 10 för och duscha och göra mig iordning för och sen åka till stan och gå på två möten. Spendera tid med min pojkvän, tvätta och städa lägenheten. Jag ville att något skulle hända.. Skrev de i lördags tidigt på morgonen och jag fick äta upp dom orden. Miller sprang iväg och jag trodde vi aldrig skulle få se han igen... Som tur va fick min lillasyster tag på han.. Och resten av natten sluta med slagsmål, blod, tårar och springa på tågspåret klockan 3 på morgonen.Men jag hade ändå två roliga dagar med fina Linnea som sov här. Tjocka oss på skräpmat, prata om allt & kolla serie. Kunde inte ha blivit bättre! Godnatt.