....

Det jag gjorde va fel, men jag va sjuk och arg.. Dock är det jag som alltid ställt upp i alla situationer, och inte brytit för hennes misstag.. Jag tar inte skit från folk och jag va den som blev påhoppad.. Jag har blivit anklagad flera gånger av samma människa och mitt tålamod gick.. Jag skrev '' dra åt helvete '' visst, hon har inget och säga mig, och måste ta de över Facebook för och va en riktig fegis. Blocka och bete sig.. Jag är iaf glad att jag har andra vänner. Andra vänner som känner mig och inte dömer mig för mina fel.. Min bästavän. 13 år.. Ändå känns de som hon inte känner mig eftersom hon alltid dömt mig från mina fel. Jag ska låta henne stå där ensam för hon har inga andra kompisar förutom mig i samma ålder.. Sen är de la småbarn och skit. Jag behöver inte folk i mitt liv som dömer mig och som bara ser mina fel. Jag har varit hemsk innan, jag har blivit en bättre människa! Men jag tar ingen skit.. Det gör jag inte. Speciellt inte från folk som sitter framför mig och snackar skit om min familj.Min familj har många fel, vi alla har gjort många misstag. Vi är ingen perfekt familj. Men vi vågar iaf erkänna våra fel och vi står starka med varandra.. Hur mycket vi än säger om varandra eller bråkar så hittar vi alltid en lösning från problemen.. Och ja vi är lite galna.. Men livet är inte kul utan lite galenskap. Jag har förlorat min bästavän igen. Jag borde gråta va? Jag borde försöka få tillbaks henne? Jag har inte gråtit en tår. Och jag tänker inte visa nån medlidnad för att jag gjort fel.. För det har jag inte. Jag sa stopp, jag sa ifrån. En vänskap håller föralltid om den andra kör ut huvet från röven.. Jag bodde hos min mormor och morfar 3 veckor, jag praktiskt taget bad dom också dra åt helvete. Jag har bett mamma dra åt helvete flera gånger. Vad skulle va skillnaden? Jag vet själv att jag inte är snäll mot dom som vill mig väl... Men om man ser hur jag är nu och hur jag va innan, så var jag endast en nonchalant fitta.. Det är jag inte nu. Jag har börjat få skuldkänslor då jag gjort något fel nu.. Känna mig dum. Jag är inte mer än människa, jag har mina otroliga brister och fel. Men till skillnad från hon så vågar jag erkänna mina! '' en andra chans? '' vem av oss två skulle ge en andra chans egentligen? De enda felet jag gjorde va i början av 2012 och då bad jag Bella dra åt helvete för jag hade en annan människa emellan , men jag sa det inte med dom orden som jag gjorde nu till hennes mamma. Men '' dra åt helvete '' den meningen är tydligen jordens undergång för henne.. Väx upp flicka. Öppna ögonen och se att detta är verkligheten, du lever i en fantasivärld.. Vill du förlora din bästavän igen, visst! Jag tänker inte gråta om de är det du tror. Jag tänker inte säga förlåt. Det är du och inte jag som kommer känna sig ensam.. För jag har vänner och inte bara min familj till hands..Och den dagen du ber om våran vänskap igen är det jag som vänder om och gå. För du har endast bara varit en främling för mig under hela våran vänskap... Du dömer folk för deras misstag. Kolla på dig själv, du är inte perfekt. Kanske dags att du också vaknar till liv och börjar erkänna dina fel..