...

Om jag hade haft tillräckligt mycket hade jag dragit för längesen. Låt mig inte bli som du! Du va min bästavän, ljuset i mitt liv.. Om jag skulle säga att jag inte behöver dig så ljuger jag. Men de går bara rätt igenom mig.. Inte en tår, inte en beröring. Varför? Jag är för van och slutat bry mig. Det smärtar inte längre.. Jag börjar undra vad jag får ut av att stanna kvar. Jag vill inte stanna kvar... Du har aldrig gett mig någon glädje, utan bara smärta. Jag har ärr för livet pågrund av dina val och de förlåter jag dig aldrig för..