Ständiga närvaron av spöklika frågor.

Jag har fått lära mig att leva med flera spöklika frågor, för visst är det så att en ägare och VD är lite gladare, lite mer avslappnad och roligare när hen vet att lönen till alla anställda finns på kontot i god tid före den 25e? Ekonomi var något jag inte alls kunde när jag drog i gång mitt företag men kors i taket vad jag har blivit överraskad av mitt nya intresse. Ekonomi är ju jättekul och intressant. Ju mer jag lär mig och desto mer jag förstår av alla kryptiska tabeller och rader, ännu roligare blir det. Det finns dock en stress, en stress av oro som ingen anställd förstår. Ingen anställd, som inte drivit eget företag i skarpt läge. Pengar måste in. Pengar måste snurra och pengar måste blir kvar på kontot till viss del. Ja det fattar alla - men den känslan som finns hos mig eller andra ägare, den går inte att beskriva riktigt. Om allt skulle skita sig… jag vill inte tänka tanken. Då står jag där med fullt ansvar. Jag har i de här vevorna funderat i omgångar på delägarskap, på konsultverksamhet och andra varianter av lösningar/utveckling tex extern styrelse. Men har inte tagit några kliv åt några sådana håll än. Det låter såklart mäktigt och intressant när man pratar med andra företagare, jag påminner mig också om att jag driver en trafikskola. Vi har inte en jättestor marginal, vi vänder fortfarande på varenda krona och överväger varenda inköp (jag försöker åtminstone få min personal att göra det med frihet under ansvar). Vi skulle verkligen, behöva ta in en till receptionist som det ser ut idag. Så en kan arbeta med nya kunder och en med redan inskrivna elever - den marginalen har vi inte… men jag ser det som ett viktigt steg för att hålla den service och klass på trafikskolan som jag vill ha. Ännu en spökfråga som ständigt snurrar i bakhuvudet. Jag lär mig mer och mer för varje dag att granska mina siffror, själv ha stenkoll och kontroll. Jag gillar utmaningen i nummer. Med över ett år av stora investeringar börjar kurvan äntligen gå uppåt i den storleken som jag vet att vi kan och klarar av. Nog känns det in i ryggmärgen att man lättar lite som ägare då.