Stop punishing yourself! 

Jag trodde att denna dag skulle bli suverän. Att allt skulle vara bra, att jag skulle få må bra. Men så blev det inte. Det gick bra på förmiddagen och eftermiddagen. Men sen sket det sig. Att ett samtal kan göra man man bli nedstämd... Jag vet att samtalet var givande egentligen. Att det bara är för mitt eget bästa. Men jag har som sagt svårt att förstå. Innerst inne förstår jag, men ja, ni fattar va? Så denna kväll blev inte som jag hade tänkt mig. Jag var för speedad. Skulle kunna springa ett maratonlopp. Duracellkanin som jag är. Överskottsenergi. Den flesta vet att jag har det. Varje gång (för det mesta) när jag blir nedstämd över en sak så ska jag alltid småäta. Why? Fett irriterande! Vill inte ha det så. Inte kul... Mår ju bara ännu sämre efteråt. Hur ska jag hantera allt som händer? För såhär kan jag inte ha det. Vart har mitt liv tagit vägen? Har i alla fall fått i mig middag bestående utav stekt fläskfilé med stekt potatis, 2 morötter och en del tzatzikisås. En promenad på 50 min fick det bli efter maten. Med musik i öronen kan jag komma på lite bättre tankar, för stunden i alla fall...Tog nyligen en dusch. Behövlig. Försöker få tiden att gå. Men ligger just nu i soffan. Ja, jag ligger och vilar. Även fast jag vill ha något att göra. Men försöker hålla mig kvar här resten av kvällen. Ser på innebandy på tv så något finns det att se på. Som jag saknar innebandyn <3 sjukdomen kom in i bilden och förstörde. Fick sluta med innebandyn pga den :( ja, mycket har förändrats...