Sammanfattning av era kommentarer

Hej mina vänner. Jag har fått in en del kommentarer av er läsare. Både positiva och negativa. Samt frågor. Det är många av er som frågar samma saker eller tycker samma saker. Oftast handlar det om att jag borde söka proffesionellt hjälp. Även annat också. Så därför tänkte jag svara på era frågor/kommentarer i ett gemensamt inlägg. Hoppas att det går bra!? Ja. Många av er läsaren skriver kommentarer till mig. Och det är såklart jätte kul. Jag är glad att andra läser min blogg och uppskattat det. En del nya läsare har jag men även de som följt min från nästan första början. Vill först och främst säga tack för att nu följer min blogg. I min blogg skriver jag av mig mina tankar och åsikter. Både bra och dåliga. Främst handlade min blogg om resan mot ett friskare liv. Jag har levt med anorexi/ortorexi sen hösten/vintern 2010. Det är en tuff sjukdom att leva med. Man väljer inte ha få den. Man bara drabbas. Och det är av olika faktorer. I alla fall för mig. Finns igen specifik anledning. I alla fall. Ni är många som skriver till mig att ni vill att jag ska söka hjälp. Av en psykolog, äs enhet etc. Anledningen till att jag inte vill söka hjälp av en äs enhet är för att har inget förtroende för dem. Jag har fallit tillbaka båda gångerna jag har varit inlagd på på tvång. De enda som de fokuserar på är mat och gå upp i vikt. Inte hur man mår psykisk. Bara för att man går upp i vikt betyder det inte att man är friskare. Kroppsligt kanske men inte psykiskt. De medicinerar för det psykiska, och det är ingen rätt behandling. Jag fick ingen hjälp alls med mitt psykiska. Jag hade fortfarande dåliga tankar när jag blev utskriven. Visst jag mådde lite bättre men inte tillräckligt. Jag föll ju tillbaka sakta men säkert. Jag provade psykolog några gånger men det hjälpte inte. Trivdes inte att sitta i ett litet rum och prata om mig själv. Kändes stelt bara. Även att de psykologer jag provat inte varit bra för mig. :/ jag har hört talas om kbt. Hur går det till? Är man i grupp? Jag har även svårt att öppna mig inför andra. Så jag vet inte vem jag kan reflektera och få ut mina tankar hos. Få ut all min frustration och släppa ut alla tårar. Jag är psykiskt nedslagen. Alla är frustrerade på mig. Arga, besvikna osv. Jag känner ingen lust till något. Jag får peppande kommentarer, men jag behöver även omsorg och pepp, face to face. Och kramar. Vill ha värme. Och känner att jag inte får det i familjen och utanför. Jag har dåligt självförtroende och självkänsla. Vilket jag har haft länge. Jag känner att folk pratar bakom ryggen på mig, viskar om mig. Vet inte hur jag ska förbättra mitt självförtroende och självkänsla. Jag känner mig för det mesta i vägen för andra, och bara stället till det...Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag är självständig av mig och vill klara mig själv. Och jag som ska flytta snart. Visst både kul och inte. Vet inte hur jag kommer må att vara helt ensam. Kommer jag klara av det? När jag ännu inte fått bukt på sjukdomen. Känner mig utsläng från hemmet. Jag har blandade känslor inför flytten. Hur som helst. Ingen äs enhet för mig. Det funkar inte. Det jag vill ha är värme och omsorg face to face. Vilket jag inte får hemma. Bara klagomål. Helt värdelös är jag. Jag äter alla mål och näringsdrycker. Ibland fusk såklart. Men jag svälter mig inte. Jag vill bli av med mitt kontrollbehov och kunna leva normalt. Men jag kommer inte ihåg hur det är att leva "normalt". :/ svårt det här... Jag vill i alla fall säga tack till er som verkligen bryr er. Jag förstår att ni vill en annans bästa. Men en sak bara; tänk på era ordval bara. Vissa kan verkligen såra en. Dock förstår jag att det är svårt att uttrycka din frustration i text. Vill bara att ni ska tänka först innan ni skickar iväg en kommentar. Kärlek till er <3 Hoppas att ni jag fått svar på era frågor. Kramar på er <3