Motgångar

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords?Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför?Alla tårar kommer, sedan kommer mörkret, alla hjärnspöken kommer och säger att det jag gör är värdelöst. Och ändå inte, för om igen så står jag här, jag har kommit över många motgångar. Jag vet att jag kan klara detta, jag vet att om jag bara vill så kommer jag klara det. Det måste gå bra, det måste bara det.