Ingen ro får man för sjukdomen

Jäkla förkylning asså. Blev värre natten till idag. Snorig, nyser, hosta (skrovlig i halsen), ögonen är trötta och känner mig matt i kroppen. Vad händer? Vart är min energi? Varför ska jag bli förkyld? Jag brukar komma undan med sånt. Men tydligen inte denna gång... Är fler förkylda omkring en, speciellt vårdtagare man tar hand om så får man väl vara beredd på att själv bli smittad. Började i söndags natt på jobbet :/ inte har det blivit bättre. Hoppas att det blir bättre under denna natt. Har inte tid att bli sjuk. Måste jobba. I have to. Inte så långt till flytten så behöver få in extra slantar. Blir stressad, får ångest av att tänka på det. Jag skulle vilja vila mer, men kan inte. Visst jag vilar/sover på soffan ibland men ändå. Behöver ta det lugnt och softa ner. Bara vara. Ta hand om mig själv och skämma bort mig med något. Men då kommer jag till fråga: något jag förtjänar? Sjukdomen tycker inte att jag förtjänar något. Inget avkopplande...Själva Sophia vill bara vara en hel dag. Inga måsten. Varför ska det vara så svårt att unna sig själv något? Någon får liksom pusha mig. Som när jag var på gekås Ullared med mamma. Det fanns plagg jag tyckte om men som anorexin säger att jag inte förtjänar. Skulle få ångest av att köpa. Men mamma tvingade mig att köpa det själva Sophia ville ha. Och inte lyssna på ana rösten i skallen. Det var svårt men fick med mig lite. Ångest? Svar ja. Men det var väl ett framsteg att köpa något som anorexin förbjöd mig? Man får stå ut med ångesten. Den går alltid över, men ingen rolig upplevelse. Ni som aldrig har ångest vet inte hur plågsam den är! Lite babbel i inlägget märker jag. Men behövde skiva av mig. Jag skulle behöva en stor kram nu faktiskt. Någon som håller om mig en lång stund och säger att allt kommer ordna sig. Kärlek <3