"Fortsätt, du är stark". Är jag det? 

Just såhär kan jag känna vissa dagar. Att man bara vill ge upp hoppet om livet. Att jag aldrig kommer känna friheten igen. Vara fast i sjukdomen för alltid och ha kontrollbehov. Inte kunna göra det man vill göra utan att bli kontrolleras av en röst i huvudet. Dock finns även vissa dagar då jag verkligen är taggad och motiverad till tusen att bli frisk. Men den motivationen sjunker sjunker ganska snabbt. Jag är i en ätarperiod känner jag. Jag småäter hela tiden. Och det är jobbigt. Mår dåligt av det. Vill kunna äta normalt. F*an vad jag är less på det här :(