Ensam i världen

Jag hade hoppats på att denna dag skulle bli bra. Men det blev inte det. Alltså den varit inte super dålig men jag mådde dåligt psykiskt. Mycket tankar och annat runt omkring. Började redan på förmiddagen. Och fortsatte senare på eftermiddagen. Inte bara äs tankar. Annat också. Jag känner mig lost in the world. Ensam och som bryr sig om mig. Att jag känner mig dålig på allt och gör andra besvikna. Vem vill umgås med ett freak som jag? Jag verkar inte göra något bra för någon. Feeling alone. :( Jag har inga "riktiga" vänner som jag har sagt innan. Jag hade det förut som jag umgicks med mycket. Men dem lämnade mig ensam. Jag blev sviken. Tvivlade mer och mer på mig själv. Låg självkänsla etc. Allt blev värre. Jag mådde inte bra alls, vilket jag inte gör nu heller. Jag har ingen att umgås med. Därför jobbar jag så mycket man får inom lagen. För på jobbet kommer jag på andra tankar, och känner mig gladare att vara på en arbetsplats där jag trivs. Med yrket jag älskar. Mina kollegor är mina "vänner". Dem jag umgås med. Ingen på fritiden. Jag behöver vänner utanför. Som orkar med mig, och accepterar min sjukdom och inte lämnar mig för den. För det var de mina förra vänner gjorde. :( blev ensam. Som jag har sagt förut behöver jag stöd. Vilket jag inte får för tillfället. Jag vill att andra ska förstå mig. Ge min omtanke och allt det fina. Jag skulle kunna skriva och förklara mer. Men jag tror ni redan förstår vad jag menar och vad jag vill komma fram till. Jag är nog inte ensam om detta. Man ska finnas för varandra. Ge varandra kärlek. Hoppas att jag får må bra snart och leva ett lyckligt liv. Och hitta min blivande pojkvän <3