Oktober

Känner mest, vad kul, men shit vad pinsamt haha. Superkuul att läsare hittat tillbaks hit trots att jag inte informerat en själ om detta återupplivande av bloggen. Jag framstår antagligen som universums pessimist, men det är jag inte. Jag är nog bara, precis som många andra antagligen, inte sådär jättelättad över att ha tagit studenten som jag trodde att jag skulle vara.Jag saknar min klass, jag saknar att sminka mig sex dagar i veckan och att klä mig i annat än mina arbetskläder eller mjukisbyxor. Att sitta o snacka skit innan lektioner och att helt utan ansträngning, vara omgiven av människor som får mig att må bra.Jag känner just nu att jag är så jäkla socialt mätt. Jobbar med människor, pratar hela dagarna, stöter på kunder som kräver energi etc. Sen kommer jag hem för att isolera mig totalt. Just för att den där tystnaden när jag kommer hem från jobbet är något man liksom längtat efter. När fan blev jag sån?Nej, jag är ju inte ens sån egentligen. Jag älskar ju att träffa människor och jag älskar ju när det händer grejer. Sen så måste jag ju vara beredd på att ingenting helt enastående eller helt slående perfekt kommer att ske, om jag inte själv gör något åt vad jag vill göra eller vart jag vill komma.