Tankar hos en 19 åring

Ni vet när man var liten och tänkte på hur ens liv skulle vara när man blev stor. Man skulle ha grymma vänner, en fantastisk pojkvän och massor av möjligheter som bara väntar på en. Aldrig tänkte man att livet skulle vara exakt lika som när man var liten. Inte ett skit har förändrats. Jag sitter fortfarande i samma hus och drömmer om samma framtid när man träffar sina vänner hela tiden, myser med sin pojkvän och väljer mellan vilka jobb, resor och val man ska ta här näst. Körkort får bli nästa grej. Körkort, plugg, lägenhet. Det är treenigheten som jag försöker leva för. Jag behöver ingen pojkvän för jag skulle säkert ändå störa mig på honom. Det är okej att jag inte träffar mina vänner så ofta för när vi väl ses så är jag så tacksam för att ha dom där vid min sida. Att man inte har möjlighet att göra vad man vill gör mig bara mer målmedveten. Life is not about the goal, but about the journey. Kanske betyder inte det alltid att man ska leva som fan tills man nått sina mål utan snarare att acceptera att man inte är framme än och antagligen har en lång bit kvar tills man kommer dit.