Jag har ångest

Jag kommer att försöka göra detta så kortfattat som möjligt för jag mår dåligt av att tänka på hur jag kan må men ja, jag har ångest. I mitt senaste inlägg beskrev jag att jag har mått dåligt på olika sätt och vis men jag visste inte riktigt varför. Nu har jag förstått att det är ångest. Efter att ha skrivit mitt senaste inlägg så vart det värre och jag vart faktiskt tvungen att åka till akuten ca 23 på kvällen. Självklart hittade de inget fel (eftersom ångest är psykiskt). Men jag va ändå och gjorde några blodprov (vilket jag är livrädd för och alltid har VÄGRAT att göra) förra veckan. Min ångest har blivit bättre men jag vågar inte säga för mycket för jag är rädd att det ska komma tillbaka då. Jag kan fortfarande få lite svagt ibland men då försöker jag att fokusera på något annat. Det som jag har lärt mig av min ångest är att det är jättemånga runt mig som själva har haft det som därmed har kunnat ge mig jättebra tips och det har varit skönt att prata med folk som förstår. Vill inte skriva några namn, inte för att det spelar någon roll men ändå... Min ångest har varit som en väckarklocka för mig och jag har nu börjat äta bättre. Jag vet inte riktigt vad jag fick ångest av men de har kommit när jag har ätit (speciellt middag). Jag blir även (fortfarande) mätt fortare. Men jag äter fortfarande normala storlekar för att se till att jag inte får någon ätstörning på köpet. Jag har även börjat träna mycket vilket känns bra. Det är numera roligt att träna (oftast hehe...) och är något jag vill göra varje dag (även om det bara är en promenad). Att komma ut i frisk luft och röra sig är så bra. Jag försöker även att umgås mer med min familj efter skolan istället för att sitta uppe på rummet och hålla på med dator, mobil, tv osv... Nu vill jag bara att allt ska bli normalt igen och därför uppdaterar jag här innan jag går tillbaka till inlägg om random shit. Vet att jag inte skriver ofta men vill inte att min ångest ska vara en fråga utan slut. Tack för mig, leverpastej!