Ångest?

På senare tid har mitt liv börjat förändrats totalt! Jag är 17 år och väger för mycket för min längd. Jag klassas som överviktig. Innan denna sommar har jag aldrig känt dåligt över något sånt förut. Såklart har jag ju mått psykiskt dåligt över det men jag har aldrig känt att kroppen mår dåligt. Men denna sommar ändrades allt. Jag har ätit sååå mycket onyttig mat, sötsaker och druckit en massa läsk. Nu dessa senaste dagar har jag fått moments då jag är yr, mår illa och även ibland känner som om jag ska svimma. Jag är nu livrädd att detta ska betyda att jag har fått diabetes eller fetma. Jag vet inte riktigt hur de sjukdomarna fungerar och vilka syntom de har men jag vet bara att just diabetes är obotligt. Samtidigt så undrar jag om det är något psykiskt som jag inbillat mig eller kanske ångest av något slag? Allt jag vet är att jag är trött på att vara rädd. Jag är trött på att vara orolig för att äta. Jag är trött på att känna pressen av att träna varje dag eftersom jag vill gå ner i vikt så att min kropp ska må bra. Jag är rädd för att gå till en läkare och kolla upp det för jag är rädd att ha något som jag behöver professionell hjälp till. Mina vänner har inte alls dessa problem eftersom de är "normalt" stora. Därför vill jag inte prata om detta med dom. De skulle inte förstå.Idag efter skolan tränade jag i ca 1h & 30min och nu när jag sitter hemma och har tränat och käkat och är helt enkelt klar för dagen. Allt jag tänker på är hur jag kan bränna mer fett, vad jag ska äta för att kroppen ska må bra och gå ned i vikt. Jag är rädd. Jag vill inte leva i kaos längre. Just nu känner jag att jag bara vill gå i skolan, sen träna och sen äta kyckling med kokta grönsaker och sen bara repeat. Om jag skulle göra det i ett år så skulle väl det fungera. Men kommer mina problem försvinna då? Viktigast av allt är att jag inte vill äta mig smal. Jag vill äta sånt som får min kropp att må bra. Min stackars kropp som har kämpat så länge nu. Men håll ut kroppen, jag ska lätta på din börda!