17år

Nu har man alltså fyllt 17år. Jag har levt i 17år! Är det bara jag eller är det ganska länge? Just nu känner jag bara för att stanna tiden. 1år kvar tills man ska ta en massa ansvar och skit. Det orkar ju inte jag. Jag vill ju bara gå i skolan, träffa mina kompisar, gnälla på plugg och sova. Men det är nu dags för mig att börja söka deltidsjobb, gymma 3ggr i veckan, kämpa upp mina betyg och snart ta studenten. Jag kan inte förstå att jag snart ska gå ut ur första ring på gymnasiet. Jag började ju för fan igår känns det som. 1år. 1år som har gått så jäkla fort. Kommer det gå såhär fort resten av livet? Känner alla såhär när de börjar mogna och växa upp? Har jag släppt min barnuppfattning om tid? Kommer jag aldrig få känna så igen?   På tal om det! Vad händer med att vakna jättetidigt på julafton och hoppa omkring hela dagen? Det är inte så längre. Jag kan inte förstå vad det är som förändrats. Är det för att jag inte firar julen på samma sätt som när jag var liten? Är det för att allt ser annorlunda ut? När jag tänker på jul som liten så ser jag bara en massa röda kläder och klänningar, en massa paket med fina färgglada inslagningspapper med jultomten på. Att ha hela huset fult med folk och att då och då gå upp på rummet bara för att få vara ifred en stund. Idag på julafton så är huset tomt. Alla har på sig 50 shades of grey literally och man ser världen i ett vitt filter. Som om det är vilken dag som helst. Maten är äcklig och nu går man upp till rummet en stund för att få komma ifrån den tråkiga verkligheten. Julgranar ska ha färgteman och en jävla spira på toppen. Det ska va en julstjärna! Småsaker är betydelsefulla. Det ska va en massa små porslinstomtar överallt. Det ska va ett rött filter när det är jul. Man ska kunna se värmen när man tittar runt i rummen. Eller är värmen borta?    Bara något som jag funderat på...