Som ett lik.

Frustration. Tårar. Ångest. Längtan. Tårar. Tomhet. Förtvivlan.   Lite så jag känner nu för tiden. Samtidigt som jag känner mig hoppfull för framtiden tack vare min fina familj och vänner, och tack vare att det inte finns mycket som kan få mig att tappa hoppet numera. En svacka, som vi alla har ibland. Antar att det behövs för att man sen ska kunna må så sjukt bra. Efter regn kommer solsken, true shit.