Lycka ?

När mitt huvud håller på att bubbla över av känslor, positiva som negativa, då sätter jag mig alltid och skriver. Det är fan något av det skönaste som finns och det är alltid skönt att liksom få ut sina känslor på papper. OBS varning för blödigt inlägg hehe   Kan man inte vara lycklig om man inte är kär? Är kärlek ett annat ord för lycka eller är det bara något som vi intalas? Herre gud, det är så tydligt vilken skillnad kärlek kan göra i ens lycka, både på gott och ont. Jag har sällan varit sådär rusigt, pirrigt lycklig som när jag varit förtjust i någon, samtidigt som jag aldrig någonsin varit så olycklig och känt mig så ensam som då jag hade en pojkvän i ett år. Jag sitter i min säng och tänker, är det här allt? Ska detta göra mig lycklig? När alla killar jag vill ha ej vill ha mig samtidigt som jag inte vill ha nån av killarna som vill ha mig. Jag låter huvudet sjunka med humöret och tänker att, den dagen jag hittar den där killen, den dagen kommer jag bli lycklig. Samtidigt som min yngsta lillasyster på tre bast kommer inspringades på mitt rum. Hon säger på sitt kloka och ursöta lilla vis att hon vill måla och undrar om jag kan ta fram papper och penna. Javisst säger jag, och så lutar jag mig fram o putar med läpparna o säger "puss", hon ger mig en liten käck puss på läpparna och springer sedan iväg. En tår rinner nedför min kind, o herre jösses, om jag någonsin skulle älska en kille så som jag älskar nån av mina syskon så vore det fan ett under. Några minuter senare kommer hon trippandes på sina korta små ben igen, sträcker fram en teckning full med röda streck och säger "här, den är till dig" och ler sitt änglaleende. Genast börjar tårar i mängder rinna nedför mina kinder. Jag är inte olycklig, jag är så långt ifrån ensam som man kan vara, jag har aldrig varit och kommer aldrig vara oälskad och ingen kärlek i världen kan mätas mot denna. När ett papper med röda streck kan få en att gråta av lycka, ja då är man fan lyckligast i världen.