Haunted

 "Lördagen den 14 april 2012 kunde jag inte ligga i min säng, inte sitta vid köksbordet, inte gå ut och gå, inte prata med någon och absolut inte vara för migsjälv och tänka. Jag hade för första gången i mitt liv absolut INGEN livslust. Du hade slått hål på mitt hjärta. Du hade länge holkat ur det sakta men säkert, och nu hade du slått sönder det. Helt krossat. Jag kan inte med ord beskriva den panik jag kände. Allt jag kunde tänka var "hur ska jag kunna leva utan honom? det går inte, det funkar inte, vi måste bli tillsammans igen". Jag hade inte ätit något redigt sen tisdag samma vecka, och några dagar senare märkte jag att jag hade tappat fyra kilo. Jag kunde bara ta några få tuggor och sedan mådde jag illa, samtidigt som det bara sa stopp. Jag vet inte vad det var, kanske psyket som bara sa att nej, du kan inte äta."   "Den dagen och dom följande fem dagarna måste vara dom absolut hemskaste i hela mitt liv. Jag orkade inte leva, jag orkade inte finnas. Jag kunde inte sitta, stå, ligga ner, prata, skratta, sova, äta. Jag minns att jag gick ut till ett speciellt ställe här hemma i skogen och bara la mig ner och grät, fast snarare skrek. Jag la mig där vi luggit flera månader tidigare och försökte med hela min kropp känna dig, oss. Jag var så fruktansvärt förtvivlad. Det enda som flög runt i mitt huvud var "dethär är fel, vi måste bli tillsammans igen. Detta kan inte va slutet, vi ska vara tillsammans". Jag minns att gråten inte räckte till. Inte det att tårarna tog slut, utan dom var inte tillräckligt starka. Hur mycket jag än skrek och tjöt kunde jag inte få ur min smärtan. Som när man är arg och slår på något för att avreagera sig, få ur sig känslorna och ilskan. Jag ville göra det, fast med sorgen. Gråta tills jag var okej."   Det är ett speciellt datum idag. Jag rotade fram lite gamla texter och det känns konstigt att jag sitter här i vad som känns som ett helt annat liv och fortfarande kan minnas hur det kändes. Alla ska veta att allt kan bli bra igen. Även om man är i tusen bitar och knappt kan andas för smärtan så kan man bygga upp sigsjälv igen. Även att det sätter vissa spår i hjärtat och vissa stunder fortfarande känns förjävligt så finns det inget som i längden stärker en så mycket som att få sitt hjärta krossat.