ALLA VÅRA BRISTER

Har funderat på o göra ett inlägg här i stil med de jag skrev i min projektarbetsblogg för ett tag sedan om självkänsla och hur man ser på sig själv.. Allt det här med att man ska vara smal, snygg, vältränad, trendig, sminkad, stylad och perfekt hela tiden gör mig tokig. Jag vet att många påverkas massvis av all denna press och jag har själv varit väldigt påverkad av allt det. Som jag tog upp i min projektarbetsblogg så är jag väldigt emot all träningshets som finns runt om oss och överhuvudtaget pressen som finns på alla tonårstjejer från omvärlden på att man ska vara så perfekt och att man absolut inte får ha några brister. Men hallå? Vi är väl inte mer än människor ändå? Jag vill försöka få både yngre tjejer och tjejer i min ålder att se på sig själva på ett mer realistiskt sätt, att förstå att ALLA har brister och att brister är vad som gör oss unika.    Jag till exempel har efter många år av att ha sett ner på mig själv, tyckt att jag varit ful, haft små bröst, stora fötter osv, kommit fram till att - jag bryr mig verkligen inte om de småsakerna. Ja jag har små bröst, kort och tunt hår, lår som går ihop, världens bredaste ansikte, en näsa som alltid rinner, världens mest otränade kropp, stora och fula fötter, världens blekaste hy, några konstiga slags "smajlgropar" som snarare ser ut som hål i ansiktet. Det är några av mina brister, och dom är en del av mig. Jag tycker om mig själv och jag vill inte ändra på den jag är. Visst kan jag börja träna, göra bröstförstoring, skaffa löshår, banta osv, men jag tror inte att det skulle göra mig lyckligare i slutändan. Jag har ärligt talat lärt mig att tycka om mina brister. Visst har jag små bröst, men hur gött är inte det? Då kan jag ju gå utan bh! Och stora fötter, men oftast finns min skostorlek kvar i affärer pga det ;) Lår som går ihop, haha mer av det goda! Konstiga smajlgropar, det ger mitt ansikte ett mer karatäriskt utseende. Ett brett ansikte, ja då syns jag iallafall väl på långt håll.   Haha skämt åsido, klart att jag fortfarande kan tänka som många andra tjejer, typ när jag har shorts på mig och sätter mig ner och låren blir stora som två sjöar och man bara ne fyfan haha.. Eller när man ser en bild på en vältränad tjej med sjukt snygg mage och man kollar ner på sig själv och bara "jahopp...dags o börja träna kanske". Men jag har lärt mig en sak som jag är så jävla glad över, att andra må ha vältränade magar men jag vet att jag är bra precis som jag är, med eller utan en vältränad mage. Jag skiter faktiskt fullständigt i om min mage veckar sig två, tre eller fyra veck när jag sitter ner, så länge jag mår bra och är glad.   Det jag vill är att fler tjejer ska börja tänka som jag gör och också lära sig att tycka om sina brister. För det finns såå många otroligt fina tjejer som inte ser hur fina de är, som bara ser sina brister och som gör det till något negativt. Försök inte passa in i mängden, sträva inte efter att bli smalare eller sötare - sträva efter att bli nöjd med den du är. Jag har brister, du har brister. Men sen har vi dessutom en himla massa saker att glädjas åt som inte får glömmas bort.   Jag hoppas inte att inlägget känns förvirrande haha, för det finns mycket jag vill säga men det är svårt att få fram det på ett bra och tydligt sätt. Flera tycker säkert att detta låter helt galet och det får man ju tycka om man vill, det jag hoppas på är att jag ska påverka någon iallafall. Peace out bitches