Del 7 - Min graviditet

När jag var på Sahlgrenska 20/10 trodde man att jag var i vecka 3 så det var fortfarande tidigt. Någon vecka senare började jag känna av lite symtom, hade stickningar i magen, ömma och större bröst, svullna fingrar. Det var ungefär det jag kände av. Sen åt jag väldigt mycket tunnbröd och drömde mycket konstigt, sedan började jag rapa väldigt mycket 😂 Jag berättade för min lillasyster Hanna, min kusin Victoria och för min bästa vän Sofia samma dag. Kunde verkligen inte hålla mig för lyckan var total och dom alla visste vad jag hade kämpat för och ville allra mest här i världen. Sedan, antagligen dagen därpå eller något så berättade jag för min familj, att mina föräldrar troligtvis skulle bli mormor och morfar, få sitt första barnbarn sommaren 2017, vi skypa med min syster Erika och berättade att hon troligtvis skulle bli moster och att jag skulle vara typ höggravid när hon kom hem (hon var i Paraguay just då och skulle komma hem i slutet på april igen). Alla var lika glada som vi!Vi började direkt prata om hur vi skulle ha det hemma. "Det här bordet får vi ta bort så får vi ställa ut pianot här, kaninburen kanske också kan stå här eller så får dom bo i sin utebur", så att bebisen skulle kunna få ett rum senare. Vi pratade om att tapetsera om och till och med oroade jag mig redan då - HUR i hela friden ska vi göra när det väl är dags för förlossningen? Tony har ju inget körkort. Haha... vi planerade mycket och jag kallade grynet för Isak, var helt hundra på att det skulle bli en pojke och då skulle han heta Isak.I vecka 7 fick jag nog och bröt ihop på jobbet en kväll. Den extrema tröttheten hade kommit till och jag var redan trött och ledsen, mitt humör var inte på topp vid denna tiden... Det svängde väldigt fort men mestadels kände jag mig arg, ledsen och hade hela tiden nära till gråt. När vi fick ett telefonsamtal från en anhörig som hade klagomål och i princip skällde på mig för någonting jag inte visste nånting om så nådde jag min gräns, gick direkt till chefen och sa att jag går hem. Berättade som det var, gick gråtandes till min kollega och berättade för henne också. Sedan gick jag hem och blev därefter sjukskriven i 2 veckor. Försökte vila och ta det lugnt. Var bara hemma och bakade hela tiden, haha!Min graviditet fortsatte, jag började jobba igen och det gick bra. Kollegorna ställde hela tiden frågor om hur jag mådde, om jag skulle kolla upp vilket kön det blir, när det är beräknat osv. Och jag blev lika glad av att prata om det varje gång! Fanns inget bättre än att prata om det. Jag var otroligt förväntansfull och glad i allt det här, jag älskade att vara gravid!Men i vecka 11+1 förändrades allt.