det är inte landet

Nae, bilden i förra inlägget fick mig att tänka. Tänka på hur en del människor har det varje dag, tänka på vilken miljö de lever i och vilken fantastisk arkitektur de omges av varje sekund. Själv sitter jag på toa hemma och ja. Jag ser en kakelvägg med några blommor. En trasig list, sådär. Det finns alltså folk som varje dag efter jobbet kan sätta sig vid Spanska trappan med en latte i handen och läsa dagens nyheter (inte dn just kanske, men en nyhetstidning), och även om vädret ibland tillåter det lika lite där som det gör här i Sverige, så är vägen till caféerna mindre smärtsamma. Detta, just eftersom de har det så otroligt vackert och de slipper riskera sitt liv för att ta sig dit, till caféet. Här i Sverige möter vi regnskurar om inte snöstorm, isande kyla om inte snålblåst och jävligt hal mark om inte... om inte det är sommar och underbart. Men tyvärr sker det alltför sällan. Jag har förvisso tur, som är född i ett land som Sverige. Ett land där det värsta jag kan klaga på är klimatet. Och reglerna till hur man ska förhålla sig till återvändande IS-krigare.