Sjuk...

...men inte Corona. Vaknade i natt och höll på att svimma och fick kräkas. Tror inte heller det är magsjuka utan den press jag lever under just nu. Ger inte mycket för det svenska systemet.  Att det tillåter att barn far så illa, att det är ok att som görälder dricka och vara otrevlig mot sina barn utan konsekvenser, myndigheter som inte reagerar eller bryr sig för allt handlar om samarbete. När det inte går att samarbeta pga av omständigheter som dessa vad ska man ta sig till? Förtvivlan är så stor så man inte sover på nätterna. Kämpar med skola,  jobb och barnen för att få ihop tillvaron. Skulle läsa sista terminen till hösten men det kommer bli förskjutet ett år pga olika orsaker bland annat denna kamp med barnen. Känner mig misslyckad men jag kommer igen och har inga planer på att ge upp. Vet precis vad jag vill göra med mitt liv och tänker inte ge upp min dröm att bli sjuksköterska men måste pausa lite. Både för mig och för barnens skull. Sen har corona en del med i allt också eftersom examinationer blivit inställda. Jag hoppas att allt blir bra och tänker ta all hjälp och stöd i detta läge. Är så tacksam för jag har världens bästa vänner, kollegor, chef och familj som finns där och stöttar mig i allt kaos❤ och såklart  P som alltid finns där och stöttar mig❤hoppas att allt blir bra i slutändan...