Singelvecka och inga barn

Livet är verkligen inte enkelt. Länge sen mitt sista inlägg. Helt enkelt inte orkat eller haft tid att skriva. Fullt ös med jobb, skola, praktik och mina barn. Försöker njuta lite och ta det lugnt mellan varven men utan barnen. När barnen inte är känner man sig tom och ensam fast egentligen är man ju inte det. En känsla av att livet inte ska vara så här. Har massor att göra och människor att umgås med ändå kommer känslan av att vara ensam. Det är jätteroligt att vara singel ibland men inte alltid. Samtidigt är jag livrädd för något seriöst för jag är bränd av tidigare erfarenheter. Ingen ska få manipulera mig till att tro att det är jag som är fel och att jag inte duger. Visserligen är jag långt ifrån perfekt men ändå. Jag gör mitt bästa och kämpar för att få en utbildning och nytt jobb, för att må bra och för mina älskade barn som fått gå igenom så mycket. Har en klok man i mitt liv som pushar mig i rätt riktning även  fast vi inte är ett par men han är så bra på att få mig att känna mig som att jag duger. Vet inte vad jag skulle göra utan honom❤Sen finns det många fler människor som finns där och jag är enormt tacksam. Om bara all oro kring barnen kunde släppa och allt få bli bra....