sjuksköterskan från förr

När nu sjuksköterskan kommer hem till mej och skrattar och pratar då går tankarna tillbaka till barndomens "Syster Gerda".Vi var några stycken som fick bölder på halsen och jag var nog den yngsta (men jag är osäker hur gammal jag var men jag hade ju inte börjat skolan)Vi åkte in till sjukhuset och den ena bölden behandlades och doktorn ville behålla mej över natten på sjukhuset. Men min pappa sade "Nej vi tar nog hem våran flicka" och mamma hon sa sedan att hon skämdes för pappa för jag hade ju kunnat varit kvar.Men sedan fick syster Gerda (dist.skköterska) klämma på min hals varje vecka. Och jag var så rädd och det gjorde så ont. Syster Gerda hade sin mottagning i Kilsmo så ibland fick vi åka dit. Och då åkte man med Sandström som körde posten och han körde "dressin" på järnvägsspåret. Och det var en upplevelse för motorn dundrade och rök och jag minns att jag var så rätt. Men vissa dagar i veckan kom Syster Gerda hit och hade litet mottagning hos Sandström och jag minns än att han fick hålla mej när hon klämde på min hals.Men sen ibland kom hon hem till oss och jag minns att jag sprang ofta och gömde mej när jag visste att hon skulle komma. Ja det var den tidens sjuksköterska och hon var ju klädd i "uniform"och var rätt så stor och kraftig. När jag sedan själv blev äldre och ville bli sjuksköterska. Du ser väl hur syster Gerda är och Du får aldrig vara lediig sade min pappa. Och det blev nej. Men det kan tilläggas att min sista arbetsplats efter 24 år blev kirugiska kliniken .Men sedan har jag börjat fundera på varför vi var några som fick bölder på halsen. Jag har alltid haft problem och alltid haft hög krage och scarf.Men jag har ångrat att jag inte forskade mer i varför en del fick bölder.Kunde det vara vår gamla ladugård där vi fick mjölk ifrån för senare byggde en nu och modernare ladugård upp. Därom tvista de lärda! Men när min sjuksköterska kommer på besök och har ryggsäck eller väska över axeln då tänker jag alltid på min barndoms Syster Gerda.