Saknaden efter en bil?

Ja så har det hänt att jag för alltid tagit farväl av min bil. Då säger nog många men det var ju bara en bil. Men för mej har bilen betytt mycket. Bara att kunna sätta sig i bilen och åka dit man vill och kanske hälsa på gamla vänner och mycket mer. Min käre son har alltid hållit mig med bil och det var min tredje Golf och däremellan har det varit en Citroeng. Men har man tagit körkort år 1956 då bör man nog förstå att man inte skall köra längre. Mina bilar har alltid fått namn efter den dagen när de kom till mej. Så först kom Anskar och så Beda och nu sist Hugo. Men visst känns det litet konstig att man måste fråga en chaufför( som nu blir min son ) och inte kunna köra själv. Men man får vara tacksam för alla resor och man får fara tacksam för att man inte råkat ut för någon olycka under alla år.Och så förstås för att man har en snäll son.