Äntligen börjar det närmas!

Äntligen börjar det närma sig då mina kartonger med julsaker får komma fram. Först hänger jag ut kransen ute på dörren. Och så har julgardinerna kommit upp. Men så var det bonaden med tomten som alltid skall vara på väggen över kökssoffan. Men den hittades inte så jag fick ringa till mitt största barnbarn i Stockholm och hon visste precis var den var.Så nu har den kommit på plats för den måste vara där när mina grannar kommer och dricker Luciakaffe hos mej.Men då går mina tankar tillbaka i tiden till alla Lucia man har varit med på. Min allra första Lucia var i Ungdomsklubben i Ordenshuset. Där vi även hade Luciatablå och där även stjärngossar var med. Så hade vi Lucia inom SSU även i Ordenshuset och jag var faktiskt Lucia en gång men alla andra år har jag varit tärna och sjungit med. Under alla mina arbetsår och på alla platser har vi Lussat. Men jag kommer särskilt ihåg när jag arbetade på brukskontoret och vi blev hembjudna på Lucia till lantbruksinspektoren. I mina dagböcker från 1951 var det troligen första gången och vi hade flyttat in på nya kontoret.Jag minns när Ruth (frun)  kom in på kontoret och sade att vi var välkomna och Ni behöver bara följa trädgårdsmuren så är Ni hos oss. På kontoret fanns vi två herrar och 2 damer och jag minns att vi undrade om vi kunde då och tänk om Baronen kom.Och vi flickor var ju inte vana att få gå det var ju herrarna som försvann ibland vid kaffetiden. Men Ruth skrattade och sa att nu kommer alla. När vi kom till Restaurangen var det så julfint och kaffebordet stod dukat och så fanns det två små flickor också att beundra. Även personalen på ritkontoret var med. Men vi fick koppla med telefonen från kontoret dit. Sedan fortsatt detta Luciadrickande så länge jag fanns kvar på kontoret och Ruth var en strålande värdinna och vi glömmer aldrig henne glada skratt.