Sista jobbpasset

Jag har länge räknar ner dagar och jobbpass som är kvar tills resan. Idag sitter jag på det sista jobbpasset. Jag och Daniel har konstant räknat ner och sagt "jag tror att jag kommer förstå att vi ska resa när....." och så har vi sagt olika tillfällen som när vi låser lägenheten, när man säger hejdå till nära o kära eller kanske på Arlanda. Men igår kom vi fram till att det kommer nog inget riktigt tillfälle när poletten trillar ner och verkligheten slår en i ansiktet. Man tar bara in det som man är i vid stunden så man slussas sakta in i resan utan några drasdiska wake upp calls. Men jag tror dock att det kommer bli jobbigt att krama pappa hejdå. Men det jag menar är att även om jag nu är inne på sista jobbpasset och det kommer kännas skönt när man cyklar hem, så förstår man aldrig riktigt till 100 procent. Men det kanske är bra att man inte riktigt förstår, då kanske jag inte skulle våga!