What's another year?

I förra blogginlägget, Halva livet, skrev jag om att det den dagen jag skrev var så att jag – så långt – bott exakt halva livet där jag nu bor. Och jag skrev om hur jag med liv och lust gick in för att få det 1993 nyköpta huset renoverat på åtminstone i det skedet övervåningen så att jag fick det som jag ville ha det. Det blir lite av samma tema i det här inlägget, men nu om ett annat hus. När mina föräldrar med fyra års mellanrum båda gick bort under första halvan av 2010-talet blev det så att jag som enda barnet ärvde föräldrahemmet och jag må ha funderat lite över det, men jag var nog ganska klar över att jag ville behålla. Pappa ville – om jag minns rätt – sälja det sedan han flyttat till lägenhet 2010, men jag försvarade att det skulle behållas. Det var ju mitt barndomshem och jag hade svårt att slita mig från det. Det var en mindre gård med lite av tillhörande skog och mark och när jag hade beslutet i min egen hand kom jag fram till att jag ville sälja av det mesta av det av skog som fanns och bara behålla huset, de övriga byggnaderna och det av mark och lite skog som var allra närmast. De pengar det efter skatt skulle generera kunde få finansiera renovering av huset – och för den delen lite av resande också. Att renovera är ju inte gratis precis och jag kände att det hus jag bodde i under hela min barndom och ungdom behövde få sig en helrenovering. Det hade nyligen blivit ommålat exteriört, men på insidan behövde det moderniseras och så ville jag väl ha till något av balkong och sådant också. Pappa gick bort i januari 2014 och jag tillbringade efter det en hel del tid i huset för att gå igenom en del gammalt som fanns efter föräldrarna – och mig. Det skulle ha gjorts ändå, men när jag nu kommit fram till att huset skulle behållas och genomgå en renovering blev det förstås än mer aktuellt. Jag behövde gå igenom vad som skulle behållas, slängas, säljas eller skänkas av möblemang och allt annat vad som samlats genom alla år. Det tog förstås tid. Parallellt drog väl då också renoveringsprocessen i gång på framför allt övervåningen genom att snickare rev ut och ändrade om. Jag minns inte exakt datum, men det var väl någon gång på hösten 2014 som renoverandet började. Och först då alltså med rivande. I det lite större rummet på övervåningen var det mycket lågt i tak och där hade jag länge känt att om huset skulle behållas och det skulle renoveras så skulle innertaket bort där och på köpet då även golvet på vinden. Det skulle ta fram bjälkarna, ge bra takhöjd och det skulle nog se bra ut. I den övriga delen av övervåningen ville jag också få upp takhöjden lite, men det kunde räcka med att få upp innertaket till att vara direkt ovanför bjälkarna istället för som det varit under dem. Mycket rivningsarbete blev det alltså för snickarna Ante och Kjell – en annan Kjell – den första tiden. På det viset började det och arbetet med att först få övervåningen och sedan även bottenvåningen klar framskred bra till en början. Det var verkligen behövligt. Huset var senast renoverat 1959 så det var inget tvivel om det. En del väggar togs bort eller flyttades, ytterdörrens placering på baksidan flyttades, balkonger och en veranda tillkom vartefter. Det kändes bra. Någon exakt tidsplan för det hela hade jag inte, men med renoveringsstart då någon gång på hösten 2014 tänkte jag kanske möjligen att det skulle vara klart 2020 eller så. Det kändes ju ändå som några år tills dess. Nu i november 2021 återstår det dock fortfarande en del – en hel del – att göra. Mycket är förstås ändå gjort nu, tveklöst det mesta, men det större som återstår att fixa är ett kombinerat badrum och tvättstuga nere och så har jag – det ingick inte i ursprungsplanen – kommit fram till att jag nog vill ha något av uterum också. Det kanske medför att den ena balkongen helt måste rivas för att börja om från början och det var förstås dumt att jag inte tänkte på det med uterum på en gång, men det är som det är. Saker mognar fram. Jag har fortfarande ingen klar plan för när allt ska vara klart och med lite sviktande ekonomi har jag känt att jag måste bromsa upp takten på renoverandet en del. Våtutrymmen som badrum och tvättstuga är kostsamt att få till så den biten är för tillfället lagd på is, men ska huset bli klart att helt tas i bruk måste förstås även det bli klart. Även det med uterum får vänta lite, men jag hoppas att det under hösten och vintern ändå ska bli något lite gjort i form av att det ska komma klinkergolv på den bit som är närmast ytterdörren på baksidan och i det som jag lärt mig kallas teknikrum. Det är relativt små ytor och jag har hittat klinkerplattor till bra pris så nu återstår ”bara” arbetskostnaden. Klinkersättande är inget jag ger mig på själv så det får överlåtas till de som kan det. Det är ingen omgående panik att få det klart, men det skulle kännas åtminstone lite mer färdigt om det blir klart med de mindre ytorna. Nu finns i alla fall plattorna på plats, om än inte utlagda där de ska vara. Så är det köket också. Ett sådant från IKEA levererades i januari 2020 och snickare monterade upp det då. Bland det sista jag gjorde innan jag flög ner till Kap Verde i slutet av den månaden 2020 var att titta till hur det framskred och mycket var då redan gjort. Det mesta om jag minns rätt. Riktigt allt är inte på plats ännu och det ska kopplas in med el, sättas dit spishäll och sådant. Den stora merparten av köket är ändå monterat så det finns hopp. Kakel eller klinker ska dock dit också och där har jag ännu inte kommit fram till exakt vad jag vill ha, eller hittat det snarare. Det får bli några vändor till innan jag bestämmer mig och köper. I de bästa av världar ska väl kakel- och klinkersättare även få upp det innan våren. Jag hoppas det i alla fall. Så är det även tänkt att bli bröstpanel i en del av köket, i den del som väl mer ska vara matvrån eller hur man säger. Inte heller denna bröstpanel har jag köpt ännu, men när väl den och plattorna i köksavdelningen finns på plats kan det börja kännas som att köket är relativt klart. Tror jag. Det att jag pandemifastnade nere på Kap Verde och att vistelsen där blev drygt ett år (14 ½ månad) längre än tänkt har förstås bidragit till att det här renoverandet dragit ut än längre på tiden än vad det borde ha gjort och när det dessutom är begränsat med ekonomin får saker och ting också helt enkelt vänta lite. Tanken var att jag efter hemkomsten – under sommaren – skulle ha fixat med det lilla som inte blev gjort av mig innan jag åkte iväg, att måla med svart i sprickor på balkarna uppe, men det har gått trögt med det. Något lite har jag duttat i, men den här sommaren och tidiga hösten försvann snabbt så nu får jag skjuta på det som inte blev gjort till nästa vår och sommar. Tanken var annars att golven där uppe skulle avtäckas den här nu gångna sommaren. De är fortfarande försedda med täckpapp och det är bäst att ha det så tills jag klarat av det där målandet som inte är så omfattande, men som ändå är tidskrävande. Nåväl, jag sitter inte i sjön. Jag har ju ett hus att bo i så det spelar inte så stor roll om det här tar ytterligare ett år – eller några – längre än tänkt. Min tanke var väl att golvavtäckandet uppe skulle ske sommaren 2020, men så försvann ju då det året och nu ytterligare ett. Kanske nästa sommar då, efter målande och avstädande av byggdammsdammiga balkar och väggar. En del ytterligare ska fixas i badrummet uppe, det nedmonterade trappräcket ska upp igen och den nu målade trappan behöver målas igen också. Och så ska fler element och dörrar komma upp. Och… ja, det är en del. Det finns ändå hopp och det spelar som sagt inte så stor roll om det här tar ytterligare något eller snarare några år. När allt inne och kanske även uterum är klart återstår så att måla huset utvändigt igen. Det gjordes senast i början av 10-talet någon gång, men det är dags igen. Det får bli det allra sista, tänker jag. På våren 1929 flyttade min pappa som treåring och yngst av fem syskon med familjen till det här huset. Kanske att det får bli målet, att få det klart till våren 2029 då det är 100-årsjubileum för olssonskt ägande av huset. Jag hoppas tidigare än så, men om inte får det väl ändå se till att bli klart till då. Kanske att jag också kan luska fram vilket datum de flyttade dit då 1929. Min kusin Peter har för sig att det var 28 mars och det kan nog stämma. I så fall… absolut färdigdatum för renoverandet får väl då preliminärt bli 28 mars 2029. Eller kalla det bästföredatum för säkerhets skull.