We gotta get out of here

Det har varit lång tid här på ön nu och förr eller senare vill man ju ha möjlighet att lämna den, men än så länge ser det inte lovande ut. En aktuell titt på flygkartan visar att det inte är mycket i luften som surrar. Så att säga. Trots att Kap Verde efter cirka sju månader öppnade sina gränser för några veckor sedan och därmed även flygplatserna för internationella flyg har det ännu inte kommit igång något av vare sig charterflyg eller internationella reguljärflyg hit till Sal. Och följaktligen har inga flyg heller gått härifrån, inte internationellt. Datum har satts, men de har skjutits fram och nu vet nog ingen säkert när det kommer igång. För egen del är det väl som det är nu närmast att jag välkomnar detta eftersom det känns föga lockande att ta sig hem till rådande höst och kommande vinterkyla och mörker. Då har jag ju det bättre här. Men nog är vi en hel del här som ändå i olika grad tänker att vi vill ta oss härifrån så småningom. Bland vänner och bekanta som det plockat på med efter hand här under den långa vistelsen tänker jag framför allt på engelsmannen vars mor på hemmaplan nu är så svag att det handlar om mycket kort tid kvar i livet. Det går att ta sig härifrån om man absolut måste och nu har han bokat så att han kan åka på fredag. Istället för aviserat direktflyg från Sal till Birmingham blir det härifrån Sal till Praia (huvudstaden), sedan till Lissabon, därefter till London och slutligen då till Birmingham. Det är bara att hoppas att han hinner hem i tid och får möjlighet att träffa sin mamma igen innan det är för sent. Det är ju lockdown också i England och karantän väntar där. Det är inte lätt med resande just nu! Så har vi irländaren som liksom engelsmannen bor här på ön och har verksamhet här, men som har sin familj i hemlandet som det är nu. Han har pratat ett bra tag om att han ska åka hem, men liksom för mig lockar det inte honom att göra den onödigt långa resan via Praia och andra flygplatser. För honom skulle det bli från Sal via Praia, Lissabon och kanske Amsterdam eller London innan Dublin och till slut Cork. Fem flygplatser, fyra flygningar. Och som han säger är det nog så att om man letar efter problem lär man nog ha stor möjlighet att stöta på sådana längs vägen. Det ska till PCR-tester och dokument också innan man kan resa nu. Och även Irland är i lockdown. Inget är så enkelt som förr. Så har vi även han som är lite halvt engelsman och halvt fransman. Han har liksom jag varit här sedan någon gång i januari eller något sådant och när jag först pratade med honom för några månader sedan sade han att hans plan var att ta sig till Schweiz där flickvännen fanns. Han hade tankar på att kunna komma med någon yacht till Kanarieöarna och sedan ta sig vidare därifrån. När jag senast pratade med honom igår verkade han ha gett upp det och han finner sig liksom jag gott i att stanna ett tag till. Men förr eller senare vill väl även han härifrån. Som det är nu känns det ändå bäst att vara här. Det är bra väder och god tillgång på mat och dryck på restauranger och barer. Det är inte alltför dyrt här och endast ett fåtal coronafall som det är just nu. Att istället för det ta sig den långa vägen via en massa flygplatser någonstans till där smittan grasserar – och med överpriser på flygbiljetter till på köpet – känns inte aktuellt just nu. Det kanske går dithän att det måste bli den där långa vägen och till överpriser, men förhoppningsvis ska det väl ändå komma igång med en del flyg direkt härifrån till Europa. Inte ännu på ett tag, men när det väl gör det torde möjligheterna vara fler och mer tilltalande. Vidare har vi den i Sverige födde tysken som också fastnat här. Hans plan var att ta sig tillbaka till Egypten där han har sin bas och jobbar med dykning. Även det har spruckit på bred front och även han verkar gilla läget och känner att det ju är bra här också. Inget jobb med dykandet, men han kan dyka för nöjes skull ibland och han säger att det är bra vatten till det här. Ett japanskt par har också varit fast här sedan någon gång i början av mars eller så. De var ute på långresa i världen, men kom hit när det här med pandemin bröt ut och de trivs bra här. Liksom jag ogillar de vinter så de känner att de har det bra här och verkar inte ha någon brådska att komma härifrån. Jag ska återkomma till dem i ett annat inlägg. Även om de trivs bra här vill förstås även de på sikt ta sig härifrån, men det är inte det lättaste att ta sig till Tokyo heller. Så var det också en fransyska jag hade kontakt med häromdagen och hon jobbar liksom tysken med dykning här, men turistsäsongen tycks ju inte komma igång och nu känner hon att krympande besparingar och lån från föräldrarna hemma inte håller längre så nu måste hon helt enkelt snart ta sig den långa vägen hem till Frankrike för att se om hon kan hitta något jobb där och dra in lite pengar. Jag tänker också på ett engelskt par som bor här, men som på sommarhalvåret brukar åka till Grekland för att jobba där. Dit kom de ju aldrig i år så de är kvar här. Med jobb huvudsakligen inom turismen både där och här blir det ju inte mycket bevänt med sådant som det är nu. De hoppas förstås att säsongen ska komma igång här och kanske sedan att de har möjlighet att ta sig till Grekland igen nästa år. Och så är det min kapverdiske vän som har verksamhet här, men även har bostad och barn i Sverige. Tanken var att han under lågsäsongen skulle ha åkt till Sverige och jobbat och fixat med saker, men det sprack även med de planerna och nu har han väl bestämt sig för att stanna här ett bra tag till innan han tar sig till det land dit även jag tänkt mig vad det lider. Och det finns förstås fler exempel. ”Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö”, som Pippi Långstrump uttryckte det. Och betydligt mer än i två dagar här. Tur att man inte snusar! Ja, nog har det blivit krångligt med det mesta av resande nu och frågan är när det kommer att återgå till någon typ av normalt igen. Kanske när vaccin kommer och det på så sätt går att skydda sig mot covid-19 precis som mot andra sjukdomar och virus. Förhoppningsvis. Det lär nog dock ta lång tid innan det på riktigt återgår till som det var tidigare. Om det någonsin händer. Det är nog bara att vänta och se och att gilla läget. Och Santa Maria, Kap Verde är faktiskt ett ypperligt ställe just för lägesgillande så det är ingen fara på taket så. Men till slut vill man ju ändå ha möjligheten att ta sig härifrån på ett inte alltför dyrt och komplicerat sätt. Hälsar eder strandsatte.