VIOLA

Jag har döpt mitt hjärtekross till ViolaHon är mörkblå och livrädd för att flygaVill helst inte flyga alls faktiskt hon säger att hon inte kommer ihåg hur man görSå hon stannar här hos migganska oftaOch när någon berömmer henneeller säger att hon glittrarDå blir hon först gladför att sen snabbt växla om till sorgseneftersom hon inför varje fin känslablev påmind om att han inte längre finns där att dela den medDet var bara Viola nuIngen fick somna naken bredvidIngen blev spontant bjuden hitIngen blev insläpptIngen blev valdViola saatt hon aldrig någonsinskulle älska igenJag försökte berättaatt vi faktiskt har gjort det här förutoch att vi visste att det blev bättreMen Viola var säkerKärlek skulle aldrig hända här igenInte så länge hon fick bestämma"Har du glömt att han fick allt?Har du glömt att han tog allt?"skriker hon som en tonåring på väg ut ur dörrenFörsöker förklaraatt det kommer bli okejMen hon vill inte lyssnaHon var alldeles för envisjag undrade vem hon fått det ifrånNär hon skrikit klartatt hon minsann aldrig någonsinkommer bli kär igenså kommer tårarnaJag säger ingentingmen förstår hur det måste kännasHon hade trots allt gått igenom det här förutDet var inte Viola det var fel påJag ville så gärna berätta det för henneSen sätter jag på "Dumpa din kille"med Llojd på högsta volymJag dansar mot henneSådär löjligt fultHon skrattar motvilligt,men väldigt diskret Till slut når basen även henneoch hon kan inte stilla sig längreI varje fjärilsslag hon slog från markenkom en ocean av glitterOch hon glittrade ännu mernär hon såg att hon kundeMed eller utan honomÅh Violajag vet att du tyckeratt han var världens finaste människaOch jag vet att du fortfarande hade valt honomöver dig självJag vet att det är därfördu har givit upp om kärlekJag förstår om det kännssom att du aldrig kan älska igenMen det kan duDu sprider glitter där du går och du vet det inte ens själv