VINTERSOLSTÅNDET (KVAR VAR JAG)

Ida skriver till mig och Calleatt det bara skulle bli ljusare från och med nuAtt våren skulle komma snartoch att det skulle gå fortDå skulle vi sitta vid vattnet igenTitta på solnedgången och prata om kärlek och våldtäktsmänOch vart man egentligen drog gränsen,för en kärlek man ville hamen som man visste inte gjorde en välDet fanns mycket vackert att längta tillNär ingenting var säkert, var allting möjligt,som någon vis människa sa någon gångDet var inte såhär jag tänkte att 2021 skulle slutaVakna ensam på julafton och somna lika såOch alla sägeratt det är bra att va ensamatt man växer dåMen ärligt talat man står stillaAlla andra rör sig//Han rör migpå ett sätt som jag saknatKanske också längtat efterKände mig åtrådd och vackerHan kysser mig i nackenoch benen blir svagaVill falla i hans famnmen vill inte att han ska seAtt jag tyckte om detSå jag vänder bort huvudetTills han lägger handen under min hakaLyfter upp min blick och tittar på migIngen kyss, inget hångelbara ögonkontaktHan och jagJag lerHan bryter den intensiva spänningenmed att ta min hand och få mig att dansaÅh vad jag hade längtat efter att någon skulle få mig att dansaSnurrar kring honom och skrattarHan böjer mig ner som en disney-filmJag skrattar ännu merKände mig nästan lyckligSen frågar hanom vi inte kan sova överOch jag blir tystByter ut skrattet mot allvaroch säger att jag måste gåSen gick jagJag vill inte vara självJag vill också känna kärlekAtt få vara åtrådd och älskadMen kan integöra så mot mitt hjärta igenFör rätt vad det ärså säger hanatt du är allt han tänker påAtt han bara måste få träffa dig igenMen att du ska veta, redan från dag ettatt han alltid kommer ta drogerEller att han så gärna villatt du ska träffa föräldrarnaEftersom han hade pratat om dig med demMen samma kväll också sägeratt han vill ligga med andraHan skulle få digatt bli käroch när du väl berättadeskulle han ghosta digMen höra av sig två veckor senare igennär han ville knullaOch du skulle svaraFör du var kärOch för två veckor sensa han faktisktatt han ville skaffa barn med digAtt du hade blivit världens bästa mammaHan skulle sägaatt han kommer vara här foreverMen han skulle inte berättaatt det år efter årendast skulle vara på hans villkorHan skulle få digatt älska honomLikt ingen människafått dig att älskar någon tidigareOch du skulle väntapå att han kanske skullekänna samma sakRätt vad det ärså har fyra år gåttoch allt du har gjortär att försöka få honomatt vilja stanna självmantOch allt du skulle fåva att få höra på perrongenatt han inte tror på erAtt han inte vet om han ens var kärSen skulle du aldrig höra från honom igenTills den dagdå du får höraatt han säger till sina vänneratt du ville förändra honomAtt du inte älskade honomför den han varMen allt han varvar otillgängligFörklädd i vackra ord och rullade splif en onsdag klockan 14//Det fanns bara skepnad kvar numeraMin kärlek som brukade väcka orkaner,som kändes som tsunamin hade försvunnitLikt löven på träden i oktoberKvar var bara ett tomt skalsom hela tiden ekade över det hjärtatsom tidigare kunnat fylla en hel stad med sin kärlekMan kan bli utnyttjad på så många sättEfter allt män gjort mot migvar det här det värsta att komma överEn våldtäkt är begränsadEn misshandel lika såMen hoppet om att en dag vakna uppoch få höra att han känner sammakunde fortgå en livstidSå ta mitt hjärtaJag vill inte ha detVad skulle det va bra förnär jag inte ens längrekan ta emot kärlekTa mitt hjärtaSätt mig friAlla ställenhan rört mig påkändes som en livslång sjukdomEn smärta likt ingen annanVille älska igenVille låta mig känna åtrådd igenMen när någon annan ger mig detså vill jag inte ha detVad är det man ska göraför att få det att gå överVad är det jag ska skrivaför att få dig att känna likadantHur länge ska jag väntainnan det vänderJag hoppades på vårenAtt ljuset skulle ge mig någotsom jag ännu inte kändeVår kärleksatte hela stan i brandNumeraär det bara tystInget i mig brinner längreBorde vara tacksam, kanskeMen kände bara tomhetsen han gickVäntadepå någotpå någonInget händeIngen händeKvar var jagKvar stodallt han aldrigvar tillräckligt kär iMen också allt han saatt han älskadeSen gick han